Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - X
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
115
hans beskyddare, som mrs Arrowpoint helst velat att
man skulle kalla dem, blott och bart för att få tillfälle
att förklara, att det mimera var omöjligt att beskydda
snillet, eftersom dess kungliga värdighet var erkänd af
alla. Kontrasten kunde hafva roat till och med en all-
varligare person än Gwendolen. Man tänke sig en för-
samling, i hvilken männen samt och synnerligen buro
den prägel, man vanligen finner hos bildade engelsmän,
betrakta herr Klesmer, hvars hår som en man böljade ned-
för nacken och utgjorde den mest skriande motsägelse
mot cylindern på hans liufvud, hvilken såg ut, som om
den blott på gyckel anbragts öfver hans markerade, men
väl formade ansigtsdrag och kraftiga, väl rakade mun och
haka. Hans långa magra figur var klädd på ett sätt,
som icke var riktigt engelskt, men tog sig sa mycket
värre ut, som det uppenbarligen var herr Klesmers afsigt
att det skulle vara engelskt. Draperad i en vid mantel
och med en florentinsk barett på hufvudet, skulle han
mycket väl kunnat stå vid sidan af Deonardo da Vinci,
men en helt annan sak var det, när han presenterade
sig i benkläder, som icke sutto omkring knäet, såsom
engelsk smak fordrar det, och när den eld, som röjde
sig i hans blickar och i hans hufvuds rörelser, då han
nyfiket såg sig omkring, blef rent af komisk genom en
hatt, som nödvändigt fordrade kortklippt har och en sta-
dig hållning, sådan som t. ex. mr Arrowpoints, hvars
intetsägande ansigte och fulländade klädsel kunde visa
sig öfverallt utan att väcka åtlöje. Man kan häraf se,
huru det för stora män ofta är bäst, att de äro döda
och blifvit qvitt sin yttre menniska.
Många af de tillstädesvarande kände mr Klesmer
eller hade hört talas om honom, men de hade endast
sett honom vid ljussken, då han helt enkelt uppträdde
som musikus, och han hade ännu icke vunnit den verlds-
berömdhet, som gör en konstnär stor till och med i de
hvardagligaste menniskors ögon, derför att de i sådant
fall veta, hur dyr han är. Det var bokstafligen i ett
nytt ljus de sågo honom, då han denna Julieftermiddag
helt oväntadt uppdök i denna förnäma sällskapskrets.
Somliga voro böjda för att skratta, andra åter voro litet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
