Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - X
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
119
jag förmodar, har ni inte gjort hans bekantskap i staden.
Han har vistats mycket utrikes. Man känner just inte
till mycket om honom här.»
»Nej, vi äro inte bekanta»* sade mrs Arrowpointl
»Det skulle man likväl inte kunna föreställa sig, ty hans
onkel, sir Hugo Mallinger, och jag äro mycket förtrogna
vänner, då vi träffas.»
»Jag vet inte rätt, hur det kommer sig, men onklar
och nevöer påträffas inte så ofta i sällskap med hvar-
andra, som onklar och niécer», sade hans herrlighet, i
det han småleende vände sig till prosten. »Men kom med
mig ett ögonblick, G-ascoigne. Jag vill tala ett ord med
er angående skjutningen på duk.»
G-wendolen fann också för godt att aflägsna sig och
gå och sätta sig bredvid sin mor och sin tant, tills det
åter blef hennes tur att skjuta. Den tanken började
vakna hos henne, att till slut mr Grandcourt dock icke
torde infinna sig på skjutplatsen och att hennes nöje
sålunda icke skulle komma att blifva så fullständigt, som
det i motsatt fall skulle varit. Oaktadt all hennes bitande
satir, hufvudsakligen framkallad genom den aning, hon
hade, att hennes vänner tänkte på honom såsom ett för
henne önskvärdt parti, var hon långt ifrån likgiltig for,
hvad intryck hon skulle komma att göra på honom.
Visserligen hade hon föresatt sig att icke i minsta mån
låta honom få någon makt öfver sig (Gwendolen hade
icke besinnat, att ärelystnaden sjelf är ett slags träldom);
hon hade fått i sitt liufvud, att han måste vara en af
dessa höfliga och träget beundrande män, af hvilka till
och med hennes inskränkta erfarenhet visat henne åtskil-
liga med mycket olika slags skägg och mycket olika slags
hållning, och den känslan, att hennes vänner skulle be-
gära, att hon skulle finna honom älskvärd, ingaf henne
en af motsägelseanda framkallad böjelse att på förhand
finna honom löjlig. Men detta var alls icke något skäl,
hvarför hon skulle velat umbära hans närvaro; och icke
ens en dunkel aning om obohag, i händelse hon skulle
försmå och tillbakavisa honom, väckte hos henne en
önskan, att han måtte spara henne detta obehag genom
att icke visa någon benägenhet att göra henne ett anbud.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
