Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - X
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
120
Att mr Grandcourt knappast skulle fästa uppmärksamhet
vid henne och inom kort skulle förlofva sig med miss
Arrowpoint var en idé, som icke föreföll henne särdeles
angenäm.
Till följd deraf var G-wendolen helt och hållet öra,
då lord Brackenshaw förklarade, hvad han ansåg vara
orsaken till Grandcourts uteblifvande, och då denne slut-
ligen anlände, var det ingen, icke ens mrs Arrowpoint
eller mr Gascoigne, som fäste mer uppmärksamhet vid
detta sakförhållande än hon, ehuru hon ihärdigt undvek
att blicka åt det håll, der han efter all sannolikhet skulle
befinna sig. Hon ville icke genom den minsta förändring
af synvinklarna förråda, att det var af ringaste vigt för
henne, huruvida mr Mallinger Grandcourt infann sig eller
icke. Hon sysselsatte sig åter uteslutande med skjutnin-
gen och afhöll sig så fullständigt från att forskande se
sig omkring, att hon, äfven om han intagit en i ögonen
fallande plats bland åskådarne, uppenbarligen icke skulle
hafva varseblifvit honom. Och dock framstod samtidigt
vissheten om hans närvaro fullkomligt klart för hennes
medvetande. Kanske sköt hon bättre, just för den skull;
hennes säkerhet ökades, och slutligen hade hon den gläd-
jen att väcka en verklig storm af handklappningar och
bravorop genom tre träffar midt i innersta ringen — en
idrott, för hvilken Brackensliaw-skyttarna icke erhöllo den
vulgära belöningen af en viss summa pengar, utan en
stjerna af guld, som bars på bröstet. Detta var icke
blott ett lyckligt ögonblick för henne sjelf; det var ock
ett tillfälle, sådant som hennes mor och onkel skulle
velat bereda henne det. Alla trädde tillbaka inom lederna
föi att hon skulle blifva fullt synlig, då hon trädde fram
för att mottaga guldstjernan ur lady Brackenshaws hän-
der, och det var onekligen en angenäm syn att se hen-
nes ståtliga gestalts behagfulla rörelser, då hon framskred
i det klara eftermiddagsljuset, medan de långa skuggorna
tyst föllo. Hon var medelpunkten i den vackra taflan,
och en hvar af de tillstädesvarande måste fästa blickarna
pa henne. Hon sjelf föresatte sig att icke se på någon
sarskildt eller vända sina ögon åt något annat annat håll,
an der lady Brackenshaw stod, men hennes tankar togo
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
