- Project Runeberg -  Daniel Deronda / Första delen /
127

(1878) [MARC] Author: George Eliot Translator: Magnus Alexander Goldschmidt
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XI

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

127
knubbiga händer. Han tycktes stå på förtroligaste fot
med dem båda och gick strax derefter i spetsen för dem
fram till Arrowpoints, med hvilka både han och Grand-
court redan förut gjort bekantskap. Hvem denne främ-
mande var, var henne temligen likgiltigt, men hon önskade
veta hvad för beteende Grandcourt iakttog mot andra
än lienne. Precis det samma, utom att han icke såg
synnerligen mycket på miss Arrowpoint, utan mera på
Klesmer, som talade ytterst lifligt och än utsträckte sina
långa finger horisontalt, än pekade nedåt med sitt pek-
finger, än lade armarne i kors öfver bröstet och skakade
sin man, medan han vände sig ömsom till den ene, öm-
som till den andre, med inbegrepp af Grandcourt, hvil-
ken, utan att förändra en min, lyssnade till honom med
halfslutna ögon, höll venstra pekfingret nedstucket i väst-
fickan och med det högra lätt vidrörde sina glesa polis-
songer.
»Jag undrar just, hvilken stil miss Arrowpoint mest
beundrar», var den tanke, som plötsligt vaknade i Gwcn-
dolens själ, medan ett spotskt uttryck krusade hennes
läppar. Men som hon icke ville synas nyfiken, beslöt
hon att icke gifva efter för sin böjelse att fortfarande
se på dem, och hon inlät sig derför i ett lifligt samtal
med dem, som stodo närmast henne, och föresatte sig att
icke bry sig om, huruvida mr Grandcourt åter kom i
hennes närhet eller icke.
Han kom likväl, och det just i ett ögonblick, dä
han kunde anhålla om att få föra mrs Davilow till hen-
nes vagn. »Träffas vi igen i balsalen?» sade hon, då
han till afsked lyfte på hatten. Hans »ja» yttrades i
den vanliga, lindrigt släpande nästonen och med full-
komligt allvar.
»Den gången misstog du dig dock, Gwendolen», sade
mrs Davilow under deras korta färd till herrgården.
»I hvad då, mamma?»
»Angående mr Grandcourts yttre och sätt. Du kan
inte finna någonting löjligt hos honom.»
»Det tror jag dock jag kunde, om jag försökte, men
det har jag inte lust till», svarade Gwendolen litet sna-
sigt, och hennes mor var rädd för att säga mer.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun May 11 13:11:39 2025 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/deronda/1/0135.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free