- Project Runeberg -  Daniel Deronda / Första delen /
144

(1878) [MARC] Author: George Eliot Translator: Magnus Alexander Goldschmidt
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XII

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

144
stund icke haft ett spår af aktning för honom; men det
hade styrkt honom i den öfvertygelsen, att han kunde
sparka Lush, om han hade lust — han hade likväl aldrig
lust till att sparka något djur, emedan sjelfva handlingen
att sparka icke passar för en gentleman, och en gentle-
man måste ha någon som sparkar hans hundar för hans
räkning. Han fälde blott yttranden, som kunnat utsätta
honom sjelf för att få en spark, om hans förtrogne varit
en man med minsta tecken till sjelfkänsla. Men hvilken
son till en adjunkt, som knappat in på kattunklädningarna
åt sin hustru och sina döttrar för att kunna skicka sin
manliga afkomling till Oxford, kan bevara sin sjelfkänsla,
när han är begifven på att äta fina middagar, rida goda
hästar, korteligen på att vara en goddagspilt —■ och allt
detta utan att arbeta? Mr Lush hade en gång gält för att
vara en man med kunskaper och hade ännu ett visst sinne
för lärdom, när det blott, ej erfordrades att erinra sig
mycket deraf, men dessa vittra kunskaper, hvilka sägas
förmildra sederna, hafva från urminnes tider varit en god
förberedelse till sinekurer, och Lushs närvarande förmån-
liga plats var så godt som en sinekur, enär den icke er-
fordrade mer än en doft af försvunnen lärdom.
Han var icke okunnig om, att Grandcourt ansåg sig
kunna sparka honom, men han fann för godt att betrakta
denna omständighet såsom hörande till de egenheter i
Grandcourts karakter, hvilka gjorde, att man lika litet
kunde fästa någon vigt vid den ena af hans oberäkneliga
lynnen och meningar som vid den andra. Eftersom han,
enligt sin egen tanke, aldrig begått någon dålig handling,
syntes det honom onödigt att öfverväga, huruvida det var
sannolikt, att han skulle begå någon sådan, om hans be-
hof af ett makligt lif kräfde det. För ögonblicket var
detta behof tillfredsstäldt, och om hans puddingar rulla-
des till honom i sanden, åt han endast inkromet och fann
det förträffligt.
Denna morgon till exempel, då han likväl haft mer
förargelse än vanligt, gick han upp på sitt enskilda rum
och spelade en god stund violoncell.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun May 11 13:11:39 2025 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/deronda/1/0152.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free