- Project Runeberg -  Daniel Deronda / Första delen /
145

(1878) [MARC] Author: George Eliot Translator: Magnus Alexander Goldschmidt
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XIII

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

TRETTONDE KAPITLET.
Sedan Grandcourt beslutit sig för att gifta sig med
miss Harleth, använde han alla medel, som stodo honom
till huds, för att vinna sitt ändamål. Under de följande
två veckorna förflöt knappast en dag, utan att han på
ett eller annat sätt stälde så till, att han sammanträffade
med henne eller genom några i ögonen fallande uppmärk-
samhetsgärder visade, att hon upptog hans tankar. Hans
kusin mrs Torrington fungerade nu såsom värdinna i hu-
set, så att mrs Davilow och Gwendolen kunde inbjudas
till ett stort samqväm i Diplow, vid hvilket många fingo
tillfälle att bevittna, hur värden utmärkte skönheten som
saknade förmögenhet och visade sig likgiltig för den rika
arftagerskan. Yerlden, det vill säga mr Gascoigne och
alla familjer inom granskapet af Pennicote, som förtjena
att omnämnas, var fullkomligt viss om saken, och denna
visshet förvandlade sig i pastorns sinne till en föresats
att göra sin skyldighet mot sin niéce och sörja för att
betingelserna i äktenskapskontraktet uppsattes så, att hen-
nes fördelar derigenom så mycket som möjligt tillgodosågos.
Hvad som förundrade honom och mrs Davilow var, att
Grandcourt icke redan hade friat, då han dock hade haft
så många passande tillfällen dcrtill, och det var icke utan
att Grandcourt sjelf till en viss grad förundrade sig der-
öfver. Då han för Lush omtalade sitt beslut, hade han
trott, att saken hastigare skulle kunna afslutas, och till
sin egen öfverraskning hade han gång efter annan på
morgonen lofvat sig, att han denna dag ville gifva Gwen-
dolen ett tillfälle att gifva honom sitt ja, och på aftonen
kommit under fund med, att denna oundgängliga formali-
tet ännu icke var undangjord. Detta märkvärdiga sak-
förhållande hade den verkan, att hans beslut blef så
mycket starkare följande dagen. Han hade aldrig för sig
sjelf velat erkänna möjligheten af, att Gwendolen kunde
gifva honom korgen, men — Gud bjelpe oss så visst!
Daniel Deronda. hl

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun May 11 13:11:39 2025 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/deronda/1/0153.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free