Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XIII
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
146
vi äro ofta ur stånd att handla efter vår fasta öfverty-
gelse; vår obenägenhet för en mot våra önskningar stri-
dande utgång (i fall något sådant vore möjligt) är så
stark, att den reser sig som en spöklik synvilla mellan
oss och vår fasta öfvertygelse; vårt förnuft säger oss, att
snoken icke kan tillfoga oss ett dödligt bett, men det
skulle vara så olidligt att bli biten, och djuret ser så ut
för att kunna bitas, att vi på inga vilkor vilja röra
vid det.
Han hade anhållit om tillåtelse att få skicka öfver
en elegant ridhäst åt Gwendolen. Mrs Davilow skulle
åtfölja henne i en vagn, och de skulle under Grandcourts
eskort begifva sig till Diplow för att äta frukost der. Det
var en vacker höstdag, icke varmare än att en ridt på
fem engelska mil vid middagstiden kunde vara behaglig:
vallmoblommorna glödde på åker-renarne, vinden fläktade
som en vänlig ande mellan axen på den ännu icke mejade
säden och dref skuggan af ett moln öfver de mjuka, grå
kritbergen; här stodo kärfvarne, der spände hästarne sina
muskler framför det sista lasset från en stor stubbåker;
men öfver allt bildade de gröna betesmarkerna en bred
infattning omkring sädesfälten, och boskapen låg och hvi-
lade under trädens skuggande grenar. Vägen lopp genom
ett stycke land, der mejerigårdarne sågo ut ungefär som
i våra förfäders dagar — der fred och varaktighet tyck-
tes hafva slagit upp sina bopålar långt från den rastlösa
omskapningslystnad, som utsändt jernvägståg för att med
fågelns hastighet ila åstad i fjerran.
Men fredens och varaktighetens ande förmådde icke
så genomtränga stackars mrs Davilows själ, att hon kunde
göra sig fri från sin benägenhet att se framtiden i ett
mörkt ljus. Gwendolen och Grandcourt, som galopperade
framför henne och derpå saktade hästarnes gång till ett
för en konversation passande skridt, tills vagnen hunnit
upp dem, utgjorde en fägnande syn; men hon kunde
dock icke låta bli att vackla mellan hopp och fruktan
med hänseende till sin dotters öde. Här erbjöd sig ett
oemotståndligt tillfälle för en älskare att lätta sitt hjerta
och göra slut på all ovisshet, och mrs Davilow kunde
endast darrande hoppas, att Gwendolens beslut skulle blifva
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
