Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XIII
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
147
gynnsamt. Hade Rex’ kärlek varit henne obehaglig,
så hade mr Grandeourt den fördelen att vara raka mot-
satsen till Rex, och att han på henne gjort ett alldeles
nytt intryck, tycktes bevisas deraf, att hon afhöll sig från
alla satiriska anmärkningar, ja, iakttog en fullkomlig tyst-
nad rörande hans egenheter, en tystnad, som mrs Davilow
icke vågade att bryta. »Ar han en man, som kan göra
henne lycklig?» — var den fråga, som oundvikligen upp-
stod i moderns själ. »Nå ja, kanske så lycklig, som hon
öfver hufvud kan bli med någon — eller som de flesta
qvinnor äro» — så lydde det svar, hvarmed hon sökte
att lugna sig; ty hon kunde icke föreställa sig Gwendolen
under inflytande af någon känsla, som kunde göra henne
belåten med, hvad vi enligt gammal plägsed kalla »medel-
måttiga omständigheter».
Grandcourts egna tankar gingo i samma riktning:
han ville hafva slut på den ovisshet, som var en följd
deraf, att han icke talat ut, hvad som låg honom på hjer-
tat. Hvad all vidare ovisshet beträffade, så var det nå-
got, som saknade all förnuftig grund, någonting, som låg i
luften och endast tjenade till att ytterligare uppegga honom.
Gwendolen gladde sig åt ridten, men hennes glädje
kunde icke gifva sig luft i ungdomligt, oöfverlagdt prat
och skratt, som den morgonen hon var ute och red i
sällskap med Rex. Hon talade något litet och skrattade
till och med, men skrattet lät matt som ett aflägset eko;
ty äfven för henne låg det något i luften, dock icke —
det var hon öfvertygad om — något tvång, utöfvadt på
hennes vilja af mr Grandeourt och de lysande utsigter
han ämnade erbjuda henne; ty Gwendolen ville, att hvar
och en, bemälte värdige herre inberäknad, skulle veta, att
hon ämnade göra precis som henne lyste, och att de gjorde
bäst i att icke räkna på, att hon skulle göra något för
att behaga dem. Om hon fann för godt att taga denne
man, så ville hon, att han skulle veta, att hon icke äm-
nade afstå från sin frihet och att hon icke, såsom hon
gerna plägade uttrycka sig, ämnade bära sig åt på samma
sätt som andra qvinnor.
Grandcourts tal denna förmiddag voro alla af detta
korta slag, som aldrig förfelar att väcka ett djupt intryck
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
