Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XIII
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
148
under ett samtal, då den talande anses som en vigtig
person inom den krets han tillhör. Derigenom att de så
tvärt afbryta, antyda de, att vederbörande skulle kunna
säga mer, men lägger band på sin tunga, och derjemte
hafva de den förtjensten att gifva andra så mycket mer
tillfälle att vara vidlyftiga.
»Hur tycker ni Criterion går?» frågade han, sedan
de kommit in i parken och låtit hästarna från traf öfver-
gå till skridt.
»Man rider förträffligt på honom. Jag skulle gerna
vilja låta honom göra ett språng, om jag inte fruktade
att skrämma mamma. Det var en temligen djup klyfta
vi passerade för fem minuter sedan. Jag kunde ha lust
att galoppera tillbaka och sätta öfver den.»
»Ja, gör det. Vi kunna sätta öfver den tillsammans.»
»Nej tack, mamma är så rädd — om hon såg mig,
kunde hon bli sjuk.»
»Låt mig rida fram och förklara saken för henne.
Criterion skulle utan svårighet göra språnget.»
»Nej, nej — det är mycket välvilligt af er — men
det skulle uppskrämma henne allt för mycket. Jag vågar
hvilket språng som helst, när hon inte är i närheten,
men när jag gör det, låter jag henne icke veta det.»
»Vi kunna låta vagnen köra förbi och sedan rida
tillbaka.»
"Nej, jag ber, låt oss inte mer tänka derpå; jag ta-
lade bredvid mun», sade Gwendolen; hon begynte med
ens att känna sig helt obenägen för att verkställa sitt
eget förslag.
»Men mrs Davilow vet, att jag kommer att vaka
öfver er.»
»Ja, men hon skulle tro, att ni komme att vaka
öfver min brutna hals.»-
Det drog länge om, innan Grandcourt bröt tystnaden,
i det han såg på henne och sade: »jag skulle önska, att
jag hade rätt att alltid vaka öfver er.»
Gwendolen riktade ej blickarna på honom. Det före-
föll henne, som om det varit en lång tid, under hvilken
hon först rodnat och sedan bleknat; men i ’Grandcourts
tycke svarade hon snart nog i den blidaste flöjtton och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
