Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XIII
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
med en likgiltig släng med hufvudct: »åh, jag är alls
inte säker på, att jag vill, att man skall vaka öfver mig;
om det faller mig in att vilja bryta halsen af mig, så
ser jag helst, att jag obehindradt får göra det.»
Hon höll in sin häst, medan hon talade, vände sig
om i sadeln och blickade mot vagnen, som närmade sig.
Hennes ögon gledo förbi Grandcourt, då hon gjorde denna
rörelse, men det låg ingenting i deras uttryck, som kunnat
utgöra ett vederlag för likgiltigheten i hennes svar. I
samma ögonblick kände hon, att hon riskerade något —
just icke sin hals, men kanske möjligheten, att en gång
för alla tillbakavisa Grandcourts tillmötesgåenden, och hon
var just icke riktigt belåten med denna möjlighet.
»Fördöme henne!» tänkte Grandcourt, då äfven han
höll in sin häst. Han var icke någon ordrik tänkare,
och i detta kraftuttryck gåfvo sig åtskilliga blandade kän-
slor luft, som vältaliga tolkar skulle kunnat utveckla till
flere satser, uttryckande en bitter känsla af att vara före-
mål för en mystifikation och en föresats, att den der
flickan icke skulle få draga honom vid näsan. Ville hon
kanske, att han skulle falla på knä och förklara, att han
höll på att dö af kärlek till henne? På den vägen skulle
hon inte uppnå de förmåner, han kunde gifva henne.
Eller väntade hon, att. han skulle göra henne sina anbud
skriftligen? Det var likaledes en villfarelse. Han ville
icke göra sina anbud på något sätt, som kunde bringa ho-
nom i en sådan belägenhet, att han kunde få korgen. Men
hvad den frågan angick, huruvida hon skulle gifva honom
sitt ja, så hade hon ju redan gjort det genom att mottaga
hans omisskänliga uppmärksamhetsgärder, och hvad helst
det kunde vara, som skulle nödga honom att afbryta dem,
skulle komma att tolkas på ett för henne menligt sätt. Hon
koketterade således blott?
Emellertid uppnådde dem vagnen, och något vidare
tillfälle till ett tete a-tete kunde icke gerna inträffa före
deras ankomst till herrgården, der ett talrikt sällskap var
församladt, bland hvilket Gwendolen, klädd i rid-drägt så när
som på hatten, hvilken hon aflagt, samt omtalad såsom mr
Grandcourts utkorade, helt naturligt blef föremål för en
allmän uppmärksamhet. Eftersom den odräglige mr Lush
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
