- Project Runeberg -  Daniel Deronda / Första delen /
150

(1878) [MARC] Author: George Eliot Translator: Magnus Alexander Goldschmidt
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XIII

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

150
icke var tillstädes och. såg på henne, försatte henne denna
beundrande uppmärksamhet i en lifvad sinnesstämning och
skingrade för ett ögonblick den obehagliga villrådighet,
som hotade henne med att hon skulle komma att ångra
sina egna handlingar. Huruvida Grandcourt kände sig
förolämpad eller icke, var omöjligt att se; hans sätt var
oförändradt, men trots all sin skarpsinnighet hade Gwen-
dolen icke kommit längre än att märka, att hon icke kunde
draga några slutsatser af hans sätt, och hon var icke min-
dre rädd för honom, derför att detta icke var förändradt.
Hon hade icke varit i Diplow förut, undantagandes
till en middagsbjudning, och som vissa utsigtspunkter från
fönstren och i trädgården ganska visst lönade mödan att
tagas i betraktande, föreslog lady Flora Hollis efter fru-
kosten, då åtskilliga af gästerna aflägsnat sig och klockan
var inemot fyra, att det återstående sällskapet skulle göra
en liten utvandring för att se sig omkring. Här funnos
nu tillfällen i mängd, då Grandcourt skulle kunnat hälla
Gwendolen tillbaka och tala med henne mellan fyra ögon.
Men nej! Han talade visserligen icke med någon annan,
men hvad han sade var icke i minsta mån varmare och
förtroligare, än hvad han sagt vid deras första samman-
träffande. Han såg icke mindre på henne än vanligt,
och som hon till en del återfått sitt trotsiga lynne, såg
hon honom i sin ordning rakt i ansigtet, utan att bry sig
om — ja, nästan glädjande sig åt — att det icke fans
något uttryck i hans ögon.
Men till slut såg det ut, som om han haft något på-
fund i sinnet. Sedan de gjort sin rund genom nästan
alla husets närmaste omgifningar, stannade sällskapet fram-
för en dam för att roa sig med att se Fetch visa sin färdig-
het att hemta en näckros till stranden, hvilket likväl icke
Ij ekades henne vid första försöket, hvarför hon envisades
att förnya det.,
Grandcourt, som med Gwendolen stod utanför grup-
pen, vände sig långsamt om, fäste ögonen på en med ame-
rikanska. buskväxter bevuxen kulle, till hvilken en sling-
rande stig ledde, och sade i en matt ton.
»Det här är tråkigt. Skola vi gå dit upp?»
»Ja, låt oss göra det, eftersom vi äro stadda på upp-

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun May 11 13:11:39 2025 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/deronda/1/0158.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free