Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XIV
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
171
nu hvilade mildt solsken öfver dem, och Gwendolen
kände sig dristig. Stenarne lågo i närheten af ett vac-
kert parti bokskog, der bågskyttarne funno en hel mängd
punkter, passande till att skjuta till måls på.
»Hur långt äro vi från Gröna Löfsalen?» frågade
Gwendolen, som nu befann sig i fronten vid sidan af
skogvaktaren.
»Ali, endast en half mil, om man följer allén, hvil-
ken vi skola gå öfver der borta; men jag tänker göra
ett par timmars omväg öfver det Höga Korset.»
Hon stod just i begrepp att träda tillbaka bland
de andra, då med ens alla tycktes skynda framåt i skef
riktning under ledning af mr Lush, och i det hon nå-
gra minuter stod stilla på det ställe, der hon befann
sig, passade hon på tillfälle för att smyga sig bort.
Snart var hon ur sigte, och utan att hon egentligen
sprang, förekom det henne, som om hon flugit framåt
utefter marken, och i ett nu stod hon åter bredvid de
Hviskande Stenarne. De vände sina nakna grå sidor
till henne: hvad var på andra sidan ? Tänk, om der,
när allt kom omkring, icke fans något alls? Detta var
nu det enda hon fruktade: att nödgas vända om igen
såsom offer för en mystifikation, och i det hon utan att
stanna gick omkring stenen till höger, stod hon med ens
framför en qvinna, hvars svarta ögon på en fots afstånd
mötte hennes. Oaktadt hon var förberedd på mötet,
blef hon uppskrämd och ryggade tillbaka, men i och med
detsamma fick hon tillfälle att öfverskåda hela gestalten,
och hon såg strax, att det otvifvelaktigt var en dam af
verld och att hon en gång måste hafva varit utmärkt
vacker. Hon såg ock två barn, som sutto på gräset på
några alnars afstånd från henne.
»Är ni miss Harleth?» frågade den obekanta.
»3a,.»
Gwendolen var så förvånad, att hon knappast för-
mådde tänka.
»Har ni gifvit mr Grandcourt ert ja?»
»Nej.»
»Jag har lofvat att meddela er någonting, och ni
måste lofva mig att bevara min hemlighet. Hvad ni än
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
