Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XIV
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
172
må besluta, så lofvar ni ju att hvarken för mr Grand-
court eller någon annan omtala, att ni sett mig?»
»Ja, det lofvar jag.»
»Mitt namn är Lydia Glasher. Mr Grandcourt
bör inte gifta sig med någon annan än mig. För nio
år sedan öfvergaf jag man och barn för hans skull.
Dessa två barn äro hans, och vi ha två till, flickor, som
äro äldre. Blin man är nu död, och mr Grandcourt bör
gifta sig med mig. Han bör göra den här gossen till
sin arfvinge.»
Hon såg på gossen, medan hon talade, och Gwcn-
dolens blickar följde hennes. Den vackra lilla pysen
spände ut sina kinder genom att blåsa i en leksaks-
trumpet, som icke ville gifva ett ljud ifrån sig. Hans
hatt hängde bakåt nacken vid ett snöre, och solstrålarne
dansade på hans bruna lockar. Han såg ut som en li-
ten engel.
De båda qvinnornas blickar möttes åter, och Gwen-
dolen sade stolt: »jag skall icke stå hindrande i vägen
för era önskningar.» Hon såg ut, som om en kall rys-
ning gått öfver henne, och hennes läppar voro bleka.
»Ni är mycket intagande, miss Harleth. Men när
lian första gången såg mig, var äfven jag ung. Sedan
dess är lifvet förderfvadt och förbittradt för mig. Det
är icke billigt, att han skall vara tycklig och jag olycklig
och att min gosse skall förskjutas för en annans skull.»
Dessa ord uttalades i en bitter ton, men med ett
afgjordt bemödande att afhålla sig från all lidelsefull
häftighet, vare sig i ord eller sätt. Gwendolen, som gif-
vit akt på mrs Glasliers ansigte, medan hon talade, kände
sig gripen af ett slags fasa; det var som en spöksyn
uppenbarat sig för henne i en dröm och sagt: »jag är
en qvinnas lif!»
»Har ni någonting mer att säga mig?» frågade hon
med sänkt . röst, men ännu stelt och kallt. De känslor
som sjödo i hennes lijerta, voro icke egnade att göra
henne mildare stämd. Hon var till mods, som om hon
hatat hela verlden.
»Ingenting. Ni vet nu, hvad jag önskade att ni
rnirirrmrinr
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
