Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XVI
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
187
’ »Mr Fraser, hur kommer det sig, att påfvarna och
kardinalerna alltid hade så många nevöer?»
Informatorn, en begåfvad, ung skotte, som hos sir
Hugo Mallinger innehade en sekreterares befattning, lät
icke gerna störa sig i sina statsekonomiska studier, men
svarade dock i den klara, sjungande ton, som gör en
sanning dubbelt slående, när den uttalas med skotsk
brytning:
»Deras egna barn kallades nevöer.»
»Hvarför det?» frågade Deronda.
»Jo, anständigheten fordrade det, eftersom, som du
ju vet, katolska prester inte få gifta sig och barnen voro
oäkta.»
Mr Fraser sköt ut underläppen och uttalade det
sista ordet med så mycket större eftertryck, som han var
litet harmsen öfver att hafva blifvit störd, och han hade
redan åter fäst ögonen på sin bok, medan Deronda, lik-
som han plötsligt fått ett sting i hjertat, häftigt reste
upp sig i en sittande ställning, med ryggen vänd mot
informatorn.
Han hade alltid kallat sir Hugo Mallinger onkel,
och en gång, då det föll honom in att fråga om sin far
och mor, hade baroneten svarat: »du förlorade dina
föräldrar, då du var helt liten, och derför har jag tagit
hand om dig.» Då Daniel derpå bemödat sig att urskilja
något i sitt lifs morgongryning, hade han dunkelt erinrat
sig, att någon häftigt kysst honom, att han varit insvept
i ett tunt, skärt, doftande draperi, att hans finger fattat
tag i någonting hårdt, så att det gjort ondt i dem, och
att han börjat gråta. Eljest hade han icke minne af
något annat än den lilla verld, hvari han ännu lefde.
Och vid i fråga varande tidpunkt hade han ingen åtrå
att få veta mer, ty han höll för mycket af sir Hugo för
att sörja öfver förlusten af okända föräldrar. Det vai
ett mycket angenämt lif gossen förde hos en onkel, som
alltid var öfverseende och vid godt lynne —- en vacker
karl i blomman af sin ålder, hvilken Daniel ansag for
absolut fullkomlig och hvars herresäte var ett af de vack-
raste i England, på en gång historiskt,_ romantiskt och
hemtrefligt: en byggning, som uppkommit genom en ut-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
