Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XVI
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
190
började vakna i hans lifliga själ, att hemligheten af hans
egen börd kanske’ låg just i ett sådant förhållande, och
att den man,, han kallade onkel, i sjelfva verket var hans
far. Den ifver, hvarmed han fördjupat sig i sina böckers
fantasiverld, kastade sig plötsligen på hans egen historia
och slösade på den all inbillningskraftens rikedom, för-
klarande, hvad han visste, skapande bilder af det obe-
kanta. Onkeln som han höll innerligt af, framstälde sig
för hans ögon såsom en far, som hade hemligheter att
dölja för honom — som begått en orättvisa mot honom
— ja, en orättvisa; och hvad hade det blifvit af hans
mor, från hvilken man måste hafva bortröfvat honom?
— Och dessa hemligheter kunde han, Daniel, aldrig göra
några frågor om, och att tala eller tilltalas om dessa
nya tankar, föreföll hans fantasi vara detsamma, som att
känna ett regn af sprakande gnistor falla ned öfver sig.
Nya bilder trängde sig på honom och bemäktigade sig
honom med en styrka, som om de varit otvifvelaktiga
sakförhållanden, som för första gången meddelades ho-
nom, så att han blef alldeles oförmögen att besinna, att
det hela kanske dock blott var ett foster af hans fantasi.
Det fruktansvärda medvetandet, att hans upprörda känslor
kunde få öfverhand öfver hans fruktan att förråda just
dessa känslor, fann slutligen en lindring i stora tårar,
som ohämmadt flöto, tills han hörde mr Fraser säga:
»Daniel, ser du inte, att du sitter och skrynklar
ner bladen på din bok?»
Daniel tog genast upp boken, utan att vända sig
om, och sedan han hållit den framför sig ett ögonblick,
steg han upp och gick med boken i handen ut på fria
fältet, der han obemärkt kunde aftorka sina tårar. När
den första stöten var öfverstånden, kunde han besinna,
att han icke hade någon visshet om, huru sakerna i
verkligheten förhöllo sig, och att han blott uppgjort giss-
ningar angående sin egen historia, liksom han *sökt gissa
sig till åtskilligt i Perikles’ eller Kolumbus’ historia, en-
dast för att utfylla vissa tomma blad i deras lif, innan
de hunnit blifva berömda män. Visserligen funnos vissa
sakförhållanden, som idkeligen framstälde sig för honom
med en hårdnackad verklighet — nästan liksom åter-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
