Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XVI
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
191
stoderna af en brygga, som omisskänligt säga en, hvar
kvalfbågarne stått. Resultatet af allt detta var, att han
såg på sitt lifs elementer med helt andra ögon än förr.
Den tanken, att andra sannolikt visste saker om honom,
som de icke ville omnämna för honom och som han icke
ville höra omnämnas af dem, framkallade hos honom en
brådmogen förbehållsamhet, som bidrog till att skärpa
hans inre erfarenhet. Hans sinne var nn öppet för ord,
som före denna Julidag obemärkta skulle förklingat i
hans öron, och till hvarje obetydlig tilldragelse, som
fantasien kunde sätta i samband med hans misstankar,
voro nyfödda känslor alltid redo att ansluta sig.
En sådan tilldragelse, som inträffade en månad se-
nare, gjorde ett djupt intryck på honom. Daniel hade
icke allenast en af dessa klingande barnaröster, som tyc-
kas frambesvärja en idyllisk himmel och jord för vår
syn, utan också ett fint sinne för musik och hade redan
tidigt sjelf uttänkt ackompanjemanger på fortepiano til!
de visor, han sjöng ur minnet. Sedermera hade han åt-
njutit litet undervisning, och sir Hugo, som var förtjust
i gossen, plägade ofta låta honom spela i närvaro af
gäster. En förmiddag, då han sjungit visan Sweet Echo
för ett litet herrsällskap, som regnet höll inomhus, sade
baroneten, sedan han småleende yttrat något till den
som satt honom närmast:
»Kom hit, Dan!»
Gossen framträdde med ovanlig tröghet. Han bar
en broderad blus af holländskt lärft, som ännu mer
framhöll hans vackra hy, och det trotsiga allvaret om-
kring hans mun och i hans ögon, medan man leende såg
på honom, gjorde deras skönhet ännu mer i ögonen fal-
lande. Alla beundrade honom.
»Hvad säger du om att blifva en stor sångare?
Skulle du tycka om att förgudas af hela verlden och
taga publiken med storm liksom Mario och Tamberlik?»
Daniel rodnade ögonblickligt, men det inträdde ett
kort uppehåll, innan han i en förbittrad och bestämd
ton svarade:
»Nej, jag skulle afsky det.»
»Godt, godt», sade sir Hugo öfverraskad och med
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
