Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XVI
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
193
för den samhällsklass, baroneten hörde till. Skulle man
någonsin komma att tala till honom derom? Skulle nå-
gonsin den tid inträffa, då hans onkel skulle berätta ho-
nom allt? Han ryste vid tanken derpå och föredrog sin
närvarande okunnighet. Om hans far varit en dålig
menfliska — Daniel begagnade, då han talade för sig
sjelf, starka uttryck, ty han kände den oförrätt, som
tillfogats honom, som en liten krympling känner sitt
kroppslyte, hvilket för alla andra endast har betydelsen
af ett enstaka fall bland ett medeltal af olyckshändelser
— om hans far gjort något, som var orätt, önskade han,
att man aldrig måtte tala till honom derom; det var re-
dan en mördande tanke, att andra kunde känna till nå-
got sådant. Yisste mr Fraser något? Sannolikt icke,
eljest skulle han icke talat på detta sätt om påfvens
nepoter: Daniel inbillade sig, liksom fullvuxna personer
också ofta göra, att andra lika lifligt som han sjelf in-
tresserade sig för en sak, som för honom var en lifs-
fråga. Kände kammartjenaren Turvey, till något? —
Och hushållerskan, gamla mrs Frencli? — Och förval-
valtaren Banks, med hvilken han på sin pony ridit om-
kring till arrendehemmanen? — Och nu drog han sig
med ens till minnes en dag några år förut, då han drack
kernmjölk hos mrs Banks, och Banks med en blinkning
och ett skälmskt skratt sade åt sin hustru: »precis samma
drag som moderns, inte sant?» Den gången hade Daniel
endast tyckt, att Banks bar sig lika narraktigt åt som
bönderna, hvilka ofta skratta, då icke den ringaste an-
ledning fins dertill, och det förtröt honom icke så litet,
att man blinkat och talat om honom, liksom han icke
förstod allt. Men nu framträdde denna lilla tilldragelse
i en ny dager för honom. Man kunde draga slutsatser
af den samma. Hur kunde han vara lik sin mor och
icke lik sin far? Hans mor måste hafva varit en Mal-
linger, i fall sir Hugo var hans onkel; nej, hans far
kunde ju ock hafva varit sir Hugos bror och ändrat
namn, såsom mr Henleigh Mallinger gjorde, då han gifte
sig med miss Grandcourt. Men om så var, hvarför hade
han aldrig hört sir Hugo tala om sin bror Deronda, så-
som han talade om sin bror Grrandcourt? Daniel hade
13
Daniel Deronda.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
