Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XVI
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
194
aldrig förr brytt sig om familjens stamträd — han hade
blott intresserat sig för den stamfar, som dödat tre
saraeener i en enda sammandrabbning. Men nu vände sig
hans tankar till ett skåp i biblioteket, der kartor öfver
familjegodsen förvarades och der han en gång sett ett
illumineradt pergamentsblad hänga, hvilket, såsom sir Hugo
sagt, var stamträdet. Det var ett alldeles nytt och kuriöst
ord för honom — han var en helt liten pilt då, knappast
hälften så gammal som nu — och han kunde icke få rätt klart
för sig, hvad det skulle betyda. Nu visste han likväl bättre
besked och önskade få tillfälle att studera detta dokument.
Han trodde, att skåpet alltid var läst och längtade
att förvissa sig derom. Men han följde dock icke sin in-
gifvelse. Man skulle lätt kunna se honom, och han ville
aldrig försätta sig i en sådan belägenhet, att han ens
stillatigande skulle nödgas yppa den hjertesorg, som drab-
bat honom.
Hade Daniel varit en mindre kärleksfull natur, kunde
hans förbehållsamhet med hänseende till sig sjelf och den
förmodan att andra visste något, som var ofördelaktigt för
honom, hafva förvandlats till en hård, stolt oppositions-
anda. Men det kärleksfulla sinne, som var honom med-
födt, var starkt nog för att bilda en motvigt mot hans
bittra känslor. Det fans knappast en varelse i hans van-
liga omgifningar, som han icke höll af, om han ock natur-
ligtvis en och annan gång retades med dem han älskade
— med alla, undantagandes sin onkel eller »gufar», så-
som sir Hugo gerna hörde sig kallas af honom; baroneten
satte sig nämligen aldrig på sina höga hästar och höll icke
på sin värdighet, hvilken han ansåg kunna taga vård om
sig sjelf. Honom älskade Daniel på det djupt rotade, son-
liga sätt, som alltid gör barn lyckliga att vara i samma
rum som deras föräldrar, om de ock äro sysselsatta all-
deles för sig sjelfva. Sir Hugos urkedja och sigill, hans
handskrift, hans sätt att röka sin cigarr och tala till sina
hundar och hästar, allt detta hade för gossen någonting
egendomligt tjusande, som ingick i den sällhet han kände
att vara tillsammans med honom om morgnarne och vid
frukostbordet. Den omständighet, att sir Hugo alltid va-
rit en whig, gjorde i gossens ögon tories och radikala till
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
