Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XVI
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
196
Detta var icke hvad Daniel väntat och var till en
viss grad en lättnad, sä att han fick mod till att svara:
»Skall jag skickas till en skola?»
»Ja, jag har för afsigt att sända dig till Bton. Jag
vill, att du skall uppfostras som en engelsk gentleman,
och för den skull måste du sättas i en publik skola för
att förberedas till universitetet. Jag har tänkt pä att
låta dig gå till Cambridge; der har jag sjelf studerat.»
Daniel rodnade och bleknade.
»Hvad säger du derom, min gunstig junker?» sade
sir Hugo småleende.
»Jag skulle gerna vilja vara en gentleman», sade
Daniel tydligt och bestämdt, »och jag vill gerna gå i skola,
om det är något som är nödvändigt för en gentlemans son.»
Sir Hugo gaf tyst akt på honom ett par minuter
och trodde, att han nu förstod, hvarför gossen, såsom det
tycktes, blef så ond vid antydningen om att han kunde
blifva en sångare. Derpå sade han ömt;
»Och således har du ingenting emot att lemna din
gamle gufar?»
»Jo, det har jag visst», sade Daniel och grep med
båda händerna om sir Hugos arm. »Men får jag inte
komma hem och vara hos dig under ferierna?»
»Jo, för det mesta», sade sir Hugo. »Men nu äm-
nar jag strax skicka dig till en ny informator, så att du
kan vänja dig vid förändringen, innan du begifver dig till
Eton.»
Efter detta samtal blef Daniel åter vid godt mod.
Han var bestämd till att blifva en gentleman, och så oför-
klarligt det än syntes, kunde det nog hända, att alla hans
gissningar voro oriktiga. Just hans skarpa förstånd lärde
gossen att finna tröst i sin okunnighet. Medan han an-
strängde sina tankar med att konstruera allahanda möjlig-
heter, vardt det klart för honom, att det kunde finnas
andra möjligheter, som han icke visste någonting om. Han
upphörde att grubbla, och den ungdomliga glädjen och äf-
ventyrsandan, som icke så lätt kunde qväfvas i hans själ,
vaknade åter till nytt lif.
»Tror ni jag kan mycket mindre än de andra gos-
, mr Fraser?» sade Daniel. Han var böjd för att
sarne.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
