Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XVI
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
203
öfverensstämde mod hans böjelser, skulle troligtvis icke
kommit utöfver det passiva grubblets stadium, om icke
vissa omständigheter drifvit honom att sätta den i ver-
ket.
Dessa omständigheter härledde sig från en varm
vänskap, som bibehöll sig äfven under hans senare lif.
Samtidigt med honom hade en ung man kommit till
universitetet, hvilken bebodde ett par små rum vid sidan
af hans, innehade ett stipendium från Christs hospital
och utmärkte sig genom en temligen excentrisk karakter.
Blotta åsynen af hans smala ansigte och det blonda håret,
som hängde ned öfver hans skjortkrage, påminde om de
bleka, besynnerliga porträtt, som tillskrifvas den äldre,
tyska målarskolan, och när ett eller annat skämt bragte
lif i de bleka kinderna, framkommo plötsligen omkring
munnen och ögonen skrynkor, som sågo ut som om de
varit danade af en gammal humorists vålnad. Hans far,
en skicklig gravör, hade dött för elfva år sedan, och
hans mor hade tre döttrar, som hon skulle underhålla
och uppfostra med mycket små inkomster. Hans Meyrick
— man hade i dopet helt djerft gifvit honom Holbeins
förnamn — kände sig vara den pelare, eller, rättare
sagdt, den skrofliga, knöliga stam, omkring hvilken dessa
svaga klängväxter skulle slingra sig. Han saknade icke
förmåga eller redlig vilja att fullgöra detta åliggande, och
den enda faran var, att vissa oberäkneliga tendenser hos
honom i otid kunde vinna öfvertaget, och att hans goda
afsigter kunde tillintetgöras genom en eller annan hand-
ling, som icke härflöt från vanans makt, utan från nyck-
fulla, plötsliga ingifvelser. Det kunde icke sägas om
honom, att han hade något slags dålig vana; men då
och då, med längre eller kortare mellanskof, fick han
anfall af vild lättsinnighet och företog sig då saker, som
icke kunnat vara värre, om han oafbrutet varit hängif-
ven åt dåliga vanor.
När Hans var i sitt normala tillstånd, var han lik-
väl en älskvärd menniska, och i Deronda hade han lyc-
kats finna en vän, som var så mycket mer böjd att tro-
get stå honom bi, som han hyste medlidande med honom
lör dessa korta förvillelser, som kunde medföra en lång-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
