Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XVII
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
209
klagande orden nella miseria. Tre eller fyra personer hade
stannat på olika ställen för att se pråmen gå under bron,
och de lade utan tvifvel också märke till den unga herrn
i båten, men sannolikt var det blott ett enda öra, till
hvilket de låga tonerna framträngde med en djupare be-
tydelse än för alla andra, i hvilka de blott ljödo som sur-
ret af en insekt midt under det allmänna sorlet. Medan
Deronda väntade på båten, vände han sig om mot flod-
sidan och varseblef på några få alnars afstånd från sig
en skepnad, som kunnat vara en personifikation af det
qval, han omedvetet uttryckte i sin sång: en flicka af om-
kring aderton års ålder, liten och spenslig och med ett
ytterst fint, litet ansigte; hennes svarta lockar voro strukna
tillbaka bakom öronen under en stor, svart hatt, och hon
var insvept i en lång yllekappa. Hennes händer hängde
hopknäppta ned framfar henne, och ögonen höll hon fästa
på floden med en förtviflad blick, så stel som en bild-
stods. Denna fängslande syn kom honom att upphöra
med sin sång; efter all sannolikhet hade hans stämma in-
trängt i hennes själ, utan att hon lagt märke till, hvar-
ifrån den kommit, ty då den plötsligen icke mer lät för-
nimma sig, förändrade hon något litet sin ställning, såg sig
förskräckt om och mötte Derondas blick. Det var blott några
sekunder, men detta är en lång tid för två personer, som
stå och stirra på hvarandra. Hennes blick liknade en
råkalfs eller något annat skygt djurs, innan det vänder
sig om för att löpa sin kos; hon rodnade icke och röjde
icke någon synnerlig oro, endast litet skygghet, som dock
icke kunde afhålla henne från att kasta en lång blick på
Deronda, innan hon vände sig bort. Det föreföll honom,
som om hon blott varit till hälften medveten om sina om-
gifningar; var hon hungrig, eller kunde det finnas någon
annan orsak till hennes sinnesförvirring? Han kände ett
plötsligt intresse och deltagande för henne; men ett ögon-
blick derefter hade hon vändt sig om och gått bort till
en bänk under ett träd i närheten. Han hade ingen rätt
att dröja qvar och vaka öfver henne: illa klädda, sorgsna
qvmnor ser man dagligdags; det var endast den fina skön-
beten, de pittoreska linierna, den fagra hyn, som voro nå-
Daniel Deronda. 14
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
