Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XVII
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
medan han sjelf var i skuggan. Han låg med händerna
under hufvudet, som hvilade i jemnhöjd med båtens re-
ling, så att han kunde se allt omkring sig, men på några
alnar icke kunde ses af någon, och en lång stund vände
han icke hort ögonen från skådespelet framför sig. Han
glömde allt annat i en till hälften spekulativ, till hälften
omedveten identifiering af sin personlighet med föremålen
omkring sig, då han plötsligt fick .en förnimmelse af, att
något rörde sig på den andra flodbrädden, der en rad
vidjebuskar stodo, och till följd deraf riktade han sin
blick dit. Redan i första ögonblicket vaknade hos ho-
nom en aning om, hvad det var för en skepnad, som
rörde sig der, och i den nedgående solens sällsamma be-
lysning varseblef han nu tydligt det lilla ansigtet. Han
fruktade att skrämma henne genom någon plötslig rörelse
och höll sig derför alldeles stilla och gaf akt på henne.
Hon såg sig omkring, och sedan hon, som det tycktes,
förvissat sig om, att hon var ensam, lade hon undan sin
hatt mellan vidjebuskarne och tog af sig sin yllekappa.
Derpå satte hon sig och doppade långsamt kappan i vatt-
net. Hon höll den der en liten stund, reste sedan upp
sig och drog mödosamt upp den. Deronda var nu viss
om, att hon ämnade svepa den omkring sig för att dränka
sig; det var ej längre tid att låta återhålla sig af farhågan
att uppskrämma henne. Han steg upp och fattade sin
åra för att ro öfver till andra stranden; lyckligtvis be-
fann hon sig litet längre ned än han. Ofverväldigad af
förskräckelse, då hon märkte, att hon var upptäckt från
andra sidan, sjönk den unga flickan åter ned på strand-
brädden, medan halfva kappan ännu hängde ned i vatt-
net. Hon hukade sig ned och höll händerna för ansigtet,
som om hon ännu hyst ett svagt hopp att man icke sett
henne och att den, som rodde båten, endast tillfälligtvis
närmade sig henne. Men snart befann han sig endast
på kort afstånd från henne, lade båten tätt intill strand-
brädden och sade helt sakta och med blid stämma:
»Var inte rädd .... Ni är olycklig. Skänk mig
ert förtroende . . . Säg mig, hvad jag kan göra för att
hjelpa er.»
Hon lyfte upp hufvudet och blickade upp till ho-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
