Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XVII
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
213
»kanske var min mor en sådan som denna.» Den gamla
tanken hade åter igen vaknat med förnyad styrka och
framkallat detta utrop, hvarmed i årtusenden både öster
och vester sammanträngt sina högtidliga känslor i när-
varo af en grym olycka.
De sakta uttalade orden tycktes verka lugnande på
den unga flickan. Hon trädde fram till relingen, och
Deronda räckte henne handen i den förhoppning, att hon
nu skulle tillåta honom att hjelpa henne in i båten. Hon
hade redan lagt sin lilla hand i hans, som slöt sig till-
samman om den, då plötsligt något tycktes falla henne
in, och i det hon drog undan handen, sade hon:
»Jag har intet ställe att gå till — ingen anhörig i
hela detta land.»
»Jag skall föra er till en dam, som har döttrar»,
sade Deronda genast. Han kände ett slags lättnad att
erfara, att det olyckliga hem och de grymma slägtingar,
han inbillade sig att hon flydde från, icke befunno sig i
närheten. Icke desto mindre tycktes hon vara villrådig,
och hon sade mera skygt än någonsin förr:
»Ar ni vid teatern?»
»Nej, jag står inte i minsta beröring med teatern»,
sade Deronda i en bestämd ton. Derpå tilläde han med
bedjande stämma: »jag skall genast bringa er i fullkomlig
säkerhet hos en dam af mina bekanta, ett älskvärdt frun-
timmer; jag är viss om att hon skall visa sig välvillig
mot er. Låt oss inte förlora någon tid; på det här viset
skulle ni kunna ådraga er en sjukdom. Lifvet kan ännu
blifva er kärt. Det finnes goda menniskor ■— goda qvin-
nor, som skola taga hand om er.»
Hon drog sig icke mera tillbaka, utan gick med
lätta steg in i båten, som om hon varit van vid sådant,
och satte sig ned på kuddarne.
»Ni hade någonting på hufvudet», sade Deronda.
»Min hatt? (Hon lyfte händerna upp till hufvudet).
Den är gömd bland buskarne.»
»Jag skall söka upp den åt er», sade Deronda och
sträckte afvärjande ut handen, då hon försökte resa sig
upp. »Båten är fastbunden.»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
