Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XVII
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
214
Han hoppade ut, fann hatten, lyfte upp den genom-
våta kappan och kastade ned den på bottnen af båten.
»Vi måste taga med oss kappan, på det att icke
någon, som möjligtvis varseblifvit er, må tro att ni har
drunknat-», sade han, i det han steg in i båten och räckte
henne den gamla hatten. »Jag önskar jag hade något
annat plagg än min öfverrock att erbjuda er. Men har
ni något emot att kasta den öfver era skuldror, medan
vi äro på vattnet? Det är någonting mycket vanligt,
att damer göra detta, när- de återvända hem sent och
inte äro tillräckligt försedda med öfverplagg.» Han räckte
henne rocken med ett småleende, som besvarades med
ett matt, melankoliskt småleende å hennes sida, då hon
tog den och med en rask rörelse kastade den öfver sig.
»Jag har några skorpor — har ni lust att äta dem?»
»Nej, jag kan inte äta. Jag har ännu litet pengar
qvar till bröd.»
Han begynte att ro, utan att vidare yttra något,
och de gledo några ögonblick snabt framåt utan att ett
ord kom öfver deras läppar. Hon såg inte på honom,
men stirrade på årorna, i det hon lutade sig framåt i en
hvilande ställning, liksom hon begynt känna sig väl till
mods af den återvändande värmen och ut-sigten till lif i
stället för död. Skymningen tilltog, aftonrodnaden var
försvunnen, och de små stjernorna tittade fram den ena
efter den andra. Månen hade gått upp, men var ännu
undangömd bakom träd och byggningar. Det var icke
så ljust, att han tydligt kunde urskilja uttrycket i hennes
ansigtsdrag eller i hennes blick, men icke desto mindre
stodo de tydligt infor honom — ansigtsdrag och en blick
som tycktes hafva gifvit menniskoansigtet en djupare be-
tydelse för honom. Bland hans farhågor var en den
öfvervägande: det första intryck hon väckt hos honom,
nämligen att hon icke var i fullt åtnjutande af sitt för-
stånd, var ännu icke alldeles utplånadt; att hon rufvat
på sjelfmordstankar var omisskänligt och gaf en mörkare
färg åt hvart och ett misstänksamt tecken. Han längtade
att begynna ett samtal, men afhöll sig derifrån, emedan
han önskade ingifva henne så mycket förtroende, att hon
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
