Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XVII
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
man icke gerna tänka sig, men. det var knappast troligt,
att hon var hemma, och han ryste, då han förestälde sig,
hur lakejerna skulle stirra på depna fina, sorgsna qvinno-
skepnad, när han gick med henne uppför den eleganta,
starkt upplysta trappan, och hur kammarpigan och hus-
hållerskan genom sitt kallsinniga; misstänksamma beteende
skulle kunna förvirra ett sinne, som redan förut på ett
särdeles betänkligt sätt var -tillgängligt för hvarje intryck.
Men att föra henne till någon annan tillflyktsort än ett
hem, som han redan kände, var icke tänkbart; han var
full af oro med hänseende till utgången af ett äfventyr,
som påbördat honom ett ansyar, hvilket kändes ännu mer
betungande derför, att denna barnsliga varelse gjort ett så
djupt intryck på honom. Men nu föll det honom in, att
det kunde finnas en annan utväg; han skulle kunna våga
att föra henne till Meyricks •— till det lilla hemmet i
Chelsea, der han efter sin återkomst från utlandet varit
ofta nog för att känna sig förvissad om, att han der
kunde vädja till ädla hjertan, som hyste en romantisk
beredvillighet att tro på lidande oskv.ld och att hjelpa
den. Hans Meyrick var lyckligtvis frånvarande på en resa
i Italien, och Deronda gladde sig åt tanken, att han med
sin skyddsling skulle kunna inställa sig i ett hus, der han
skulle mottagas af en moderlig qvinna, enkel och anspråks-
lös som en qväkerska; samt tre unga flickor, som knap-
past kände till något annat ondt än det, som förekommer
i berättelser och skådespel, och som genast skulle sätta
en tjusande judinna i förbindelse med Rebecka i »Ivanhoe»
och dessutom skulle.’ tycka, att allt, hvad de gjorde på
Derondas anhållan, vore gjordt för deras afgud, deras bror
Hans. Sedan synen af hemmet i Chelsea en gång fram-
besvurits för Derondas blick, betänkte han sig icke längre.
Droskans skrällande på gatstenarne under vägen dit
föreföll långvarigt efter tystnaden på vattnet. Lyckligt-
vis hade hans skyddsling varit lugn efter sitt anfall af
gråt och hade fogat sig i allt, liksom ett uttröttadt barn.
Dä de voro i droskan, lade hon bort sin hatt och för-
sökte att hvila hufvudet, men stötarne af åkdonet gjorde
detta omöjligt; hon försjönk likväl i en dvala, och det
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
