Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XVIII
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
223
hon är en bildad flicka, säger han — kan italienska och
musik.»
Undrande och med spänd väntan framträdde de tre
unga flickorna till dörren och stodo tätt bredvid hvaran-
dra, ömsesidigt öfvertygade, att de alla voro lifvade af
samma känsla vid detta vädjande till deras deltagande.
Mab såg nästan förfärad ut, liksom om denna uppfyllelse
af hennes önskan varit en öfvernaturlig tilldragelse.
Emellertid gick Deronda fram till dörren på droskan,
genom hvilken det bleka ’ansigtet nu uppmärksamt blickade
ut. »Jag har», sade han »bragt er till några af de bästa
menniskor i verlden, der finnas döttrar som äro jemn-
åriga med er. Det är ett lyckligt hem. Vill ni låta mig
föra in er dit?»
Hon efterkom hans uppmaning och steg ur, i det
hon lade sin hand i hans, men glömde qvar sin hatt, och
när Deronda derpå förde henne in i det upplysta rum-
met, der de fyra små qvinnorna stodo och väntade på
henne, företedde hon en bild, som kunde hafva rört till
och med mindre känslofulla menniskor än dem. I början
var hon litet bländad af det plötsliga ljusskenet, och innan
hon åter riktigt klart kunde blicka upp, hade han lagt
hennes hand i moderns. Han gladde sig i tysthet åt, att
damerna Meyrick voro så små: det mörklockiga hufvudet
sköt upp öfver dem alla. Den stackars kringirrande va-
relsen kunde icke vara rädd för dessa milda ansigten, som
voro" så nära hennes 5 och nu såg hon ömsevis på hvart
och ett af dem, medan modern sade: »ni måste vara trött,
stackars barn.»
»Vi skola draga försorg om er — vi skola trösta er
— vi skola älska er», utropade Mab, som ej längre för-
mådde lägga band på sig, och hon omfattade smeksamt
den lilla handen med sina båda händer. Den milda hjert-
liga värme, hvarmed de mottogo den stackars förvirrade
varelsen, utöfvade sin verkan på henne. Hon lutade sig
litet tillbaka för att bättre se de fyra ansigten, hon hade
midt framför sig, och deras välvilja afspeglade sig i hennes,
icke genom ett småleende, men genom den obeskrifliga
förändring, som säger oss, att ångesten förbytes till lugn
och ro. Ett ögonblick såg hon upp till Deronda, liksom
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
