- Project Runeberg -  Daniel Deronda / Första delen /
226

(1878) [MARC] Author: George Eliot Translator: Magnus Alexander Goldschmidt
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XIX

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

226
och hörde allt lika tydligt, som förut — säg icke blott
hvad som verkligen händt under de tvä timmarne, utan
ock allahanda möjligheter i den förflutna och tillkom-
mande tiden, åt hvilka dessa tilldragelser förlänade dra-
gen af lefvande verkligheter. Något i hans egen erfaren-
het gjorde, att Mirahs sökande efter sin mor i hög grad
slog an på hans fantasi. Hans första sympatetiska in-
gifvelse var att hjelpa henne i hennes sökande: om de i
fråga varande personerna existerade i London, funnos
ofelbara medel att upptäcka dem; det gälde blott att
sätta det rätta maskineriet i rörelse. Men de blandade
känslor, som voro en del af Derondas beslägtade erfaren-
het, fortplantade sig, såsom ganska naturligt var, till hans
farhågor med hänseende till Mirah.
Hans önskan att lära känna sin egen mor eller att
åtminstone lära känna något om henne var ständigt pa-
rad med fruktan, och i det han förestälde sig, hur det
kunde komma att gå Mirah, föll det honom plötsligt
in, att det möjligen kunde vara en olycka för henne,
om hon återfunne sin mor och sin bror, från hvilka hon
blifvit skild i sin barndom. Då hon var i båten, sade
hon, att hennes mor och bror voro goda; men denna
godhet fans kanske endast till i hennes egen oskuldsfulla
oerfarenhet och innerliga åtrå, och de tio eller tolf år,
som förflutit, sedan de skilts åt, hade varit tillräckligt
lång tid för att mycket försämra dem. Trots sin starka
böjelse att taga parti för dem, som voro föremål för
någon fördom och i allmänhet för dem, som det gick
illa för här i verlden, hade han dock aldrig praktiskt
intresserat sig för de verkliga judarne, och hvad han
kände till om dem, antingen de spatserade omkring på
öppna platser i prunkande drägter, eller smögo sig fram
genom gränder, hade hufvudsakligen varit sådant, som
var mest motbjudande för hans känslor. Hvad lärda
och bildade judar beträffade, tog han för gifvet, att de
icke mer bekände sig till sin religion och önskade, att
helt och hållet uppgå i sitt fäderneslands befolkning.
Förakt, som visats en jude såsom sådan, skulle väckt
all den ovilja, han hyste mot ärftliga oförrätter; men
det allmänna föraktet för en bestämd race drabbar ofta

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun May 11 13:11:39 2025 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/deronda/1/0234.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free