- Project Runeberg -  Daniel Deronda / Första delen /
229

(1878) [MARC] Author: George Eliot Translator: Magnus Alexander Goldschmidt
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XX

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

229
hennes frukost och förde ned henne i den lilla salongen
— ganska stolt öfver den verkan, som frambragtes af
ett par små, näpna filt-tofflor, som hon varit ute och
köpt, derför att inga skor funnos i huset, som voro små
nog åt Mirah, hvars lånade kjol icke gick längre ned än
till fotknölarne, så att man kunde se de simpla skodo-
nen, som slöto sig omkring hennes fotter, som hylsan
omkring en knopp, och hvilkas godtköpsspännen blixtrade
som juveler.
»Jag ber dig, mamma», utropade Mab, i det hon
knäppte i hop händerna och lutade sig ned mot Mirahs
fotter, »se bara på tofflorna, hur utmärkt väl de sitta!»
Mirah såg på sina fotter på ett barnsligt sätt och
Bmålog åt mrs Meyrick, som sade för sig sjelf: »man har
svårt att föreställa sig, att denna unga flicka kunde hysa
någon dålig tanke. Men förståndigt folk skulle råda mig
att vara försigtig.» Hon besvarade Mirahs småleende och
sade: »jag fruktar för, att dessa fotter måst göra tjenst
litet för ofta på senare tider. Men i dag skall hon hvila
sig och hålla mig sällskap.»
»Och hon kommer att berätta dig så mycket, och
jag får inte höra någonting», sade knotande Mab, som
kände sig till mods, som om hon haft framför sig första
delen af en spännande roman och nödgats gå miste om
några kapitel, derför att hon väntades af sina elever.
Kate hade redan gått ned till flodstranden för att
afteekna några vyer, och Amy hade gått att uträtta
några ärenden. Detta var just hvad modern önskade;
hon ville vara allena med den främmande unga flickan,
hvars historia måste vara sorglig nog, men nödvändigt
måste berättas.
Det lilla rummet åt framsidan var denna morgon
så fridfullt och skönt som ett tempel. Solen sken på
floden, och en blid luft kom in genom det öppna fönstret;
på väggarne syntes en härlig, tyst skara af vittnen; jung-
fru Maria, sväfvande uppåt skyn med sin svit af cheruber;
en storståtlig Melancholia med sitt högtidliga universum;
profeterna och sibyllorna; den filosofiska skolan i Athen;
mystiska grupper, hvari fjerran skilda tidehvarf voro
bragta i samband med hvarandra; allvarliga hufvud af

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun May 11 13:11:39 2025 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/deronda/1/0237.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free