Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XX
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
230
Holbein och Bembrandt; den tragiska sångmön; lekande
eller läsande barn från det förflutna århundradet; italien-
ska skalder —• allt detta hade konsten der åvägabragt
genom det enkla medlet af dagrar och skuggor. Den
lilla, vänliga modern, som öfverstått sina bekymmer och
kommit ifrån dem med ett ännu ganska muntert ansigte,
var sysselsatt med att sortera kulört sefirgarn till sitt
broderi. Hafiz låg och spann på fönsterbrädet, bord-
studsaren på kaminskifvan piekade helt makligt, och då
och då hördes på långt afstånd rullandet af en vagn.
Mrs Meyrick var af den tanken, att ingenting kunde
vara mer egnadt att göra Mirah benägen att tala än den
djupa tystnad som rådde, och hon tog sig derför till
vara för att bryta den. Mirah satt ännu i sin förra
ställning, med händerna hopknäppta på knäet och fotterna
i kors. Hennes ögon gledo först långsamt öfver före-
målen i rummet, men hvilade sedan med ett slags frid-
full vördnad på mrs Meyricks ansigte. Slutligen sade
hon sakta:
»Jag ihågkommer min mors ansigte bättre än något
annat, fastän jag blott var sju år gammal, då man tog
mig från henne, och jag är nu nitton.»
»Det kan jag mycket väl förstå», sade mrs Meyrick.
»Somliga af ens tidigaste intryck äro de mest varaktiga.»
»Ja, det var mitt allra tidigaste intryck. Det före-
kommer mig, som om mitt lif begynt dermed, att jag
vaknat upp och klappat min mor på kinden; hennes an-
sigte var så nära mig, och hon hade slagit armarna om-
kring mig och hon sjöng för mig. En psalm sjöng hon
så ofta,, så ofta, och sedan lärde hon mig sjunga den
tillsammans med sig; det var det första, jag sjöng i mitt
lif. Det var alltid hebreiska psalmer, hon sjöng, och
som jag inte förstod ordens betydelse, trodde jag, att de
blott handlade om vår kärlek och vår lycka. När jag
låg i min lilla säng med de hvita gardinerna, plägade hon
luta sig ned öfver mig och sjunga med låg, ljuf stämma.
Jag kan när som helst, medan jag är vaken, drömma
mig tillbaka till den tiden, och i sömnen upplefver jag
den ofta ånyo — min hand är mycket liten, jag räcker
den upp till hennes ansigte, och hon kysser den. Stun-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
