Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XX
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
237
vel en stor kanalje. Det fins ingen raoe, hos hvilken
man påträffar så slaga män och så sköna qvinnor. Jag
undrar just, på hvilken marknad han ämnar sälja sin
dotter?» Då jag hörde detta, rann det mig i sinnet, att
mitt lifs olycka förskref sig derifrån, att jag var en ju-
dinna, och att verlden ända till min sista stund skulle
komma att hysa dåliga tankar om mig, och att jag skulle
nödgas underkasta mig det, derför att jag skulle bli be-
dömd efter min nationalitet. Jag tröstade mig emeller-
tid med den öfvertygelsen, att mitt lidande var en del
af mitt folks gemensamma qval, en del af den långa
sorgesång, som ljudit genom århundranden. Ty om
många af vårt folk varit dåliga och funnit en njutning
i sin dålighet — hvad var detta annat än en del af det
lidande, som burits af de rättfärdige hland oss, hvilka
föraktades i anledning af deras bröders synder? — Men
ni har inte föraktat mig.»
Mirah hade uttalat de sista orden i en helt annan
ton, ty hon erinrade sig plötsligt, att hon i detta ögon-
blick icke hade orsak till klagan, utan till tacksamhet.
»Och vi vilja söka bevara er för att bedömas orätt-
vist af andra, mitt stackars barn», sade mrs Meyrick,
som nu uppgifvit hvart försök att fortsätta med sitt
arbete och satt och lyssnade med hopknäppta händer och
den mest spända uppmärksamhet. »Fortfar, fortfar! Be-
rätta mig allt!»
»Derefter uppehöllo vi oss i olika städer — längst
i Hamburg och Wien. Jag begynte åter igen att taga
lektioner i musik, och min far förtjenade alltid pengar
genom arbete vid teatrarne. Jag tror, att han hade en
hel hop pengar med sig från Amerika; jag fick aldrig
veta, hvarför nan rest derifrån. En tid bortåt var han
vid ett strålande lynne i anledning af min sång, och han
tvingade mig ständigt att öfverläsa och repetera roller.
Han väntade, att jag skulle blifva antagen vid operan.
Men så småningom yppade det sig, att min röst icke
skulle blifva stark nog — den höll inte, hvad den lofvat.
Min lärare i Wien sade: ’ansträng den inte mer, den
kommer aldrig att duga för teatern — den är af guld
— men det är endast en guldtråd’. Min far blef myc-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
