Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XX
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
240
den _ det, hade förefallit mig, som om han hånat mig.
Men jag framförde mitt ärende, och han lofvade att strax
gå till min far, och min far kom hem redan samma
afton och hade grefven med sig. Jag begynte nu blifva
rysligt rädd för denne man, ty han pinade mig med sina
uppmärksamhetsgäi-der och vände aldrig bort ögonen från
mig. Jag var säker på, att hvad han än eljest tänkte
om mig, så låg dock under det hela förakt för judinnan
och skådespelerskan, och då han följande dagen kom till
mig på teatern och ville hjelpa mig att taga på en schal,
gick en rysning öfver mig. Han smålog åt mig, och
hans småleende uppf3’lde mig med fasa. Jag visste inte
sjelf, hvarför jag hade så mycket mer mot honom än
mot andra män. Min far prisade honom för mig, då vi
voro ensamma — han sade, att grefven betett sig mot
honom som en sann vän. Jag svarade ingenting derpå,
ty jag förmodade, att han hjelpt min far ur arresten.
Då grefven nästa gång kom, lemnade min far rummet.
Han frågade mig, om jag trifdes på teatern. Jag svarade
nej, och att jag endast spelade för att göra min far till
viljes. Han talade alltid franska och kallade mig »petit
ange» och dylikt, hvilket jag ansåg förnärmande. Jag
kunde nog förstå, att han gjorde mig sin kur, men jag
var å andra sidan viss om, att en adelsman och en man
som inte var jude, inte till mig kunde hysa någon kär-
lek, som inte var blandad med förakt. Han sade mig
emellertid, att jag inte behöfde spela längre; han önskade
jag skulle besöka honom i hans vackra villa, der jag
skulle bli herskarinna öfver allt. Jag kunde nästan
inte tala, så förbittrad var jag", jag kunde endast säga:
»nej, hellre vill jag för hela min lifstid stanna på teatern»,
och dermed lemnade jag honom. Då jag kom ut ur
rummet, såg jag min far gå fram och åter i korridoren.
Jag var alldeles förkrossad. Jag gick förbi honom och
stängde in mig på mitt rum. Men dagen derpå öfver-
talade han mig att komma ut; han sade mig, att jag
missförstått alltsammans och att han skulle förklara för
mig, hur det förhöll sig; om jag inte komme ut och
spelade och uppfylde mitt engagement, skulle vi bli rui-
nerade och han svälta ihjel. Jag gaf efter och fortfor
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
