Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XX
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
241
att spela, ocli under cn veckas (id eller längre såg jag
inte mer till grefven. Yi flyttade, och min far höll sig
hemma, undantagandes när han gick till teatern med mig.
En dag begynte han tala i en misströstande ton om mitt
spel; jag kunde omöjligt fortfara att sjunga på teatern,
sade han, jag skulle helt och hållet förlora min röst
jag borde tänka på min framtid och inte låta mina öfver-
spända känslor stå i vägen för min lycka. »Hvad vill
du göra?» fortfor han. »Du lär bli nödsakad att sjunga
och tigga från dörr till dörr. Man har gjort dig ett
lysande anbud, och du borde ha mottagit det.» Jag
kunde inte tala; jag skälfde af fasa, då jag tänkte på
min mor och på honom.
»Dagen derpå omtalade han emellertid för mig, att
han upphäft mitt engagement vid teatern och att vi
skulle begifva oss till Prag. Jag begynte att bli ytterst
misstänksam och ana oråd i allt, och min föresats att
motstå hans vilja blef allt starkare. Yi voro två dagar
upptagna med att packa och göra oss resfärdiga, och jag
hade redan tänkt mig, att jag skulle nödgas rymma från
min far. Jag ville då se till, att jag kunde komma till
London och, om möjligt, uppleta min mor. Jag hade
litet pengar och jag sålde en och annan småsak för att
få mer. Jag packade in några klädespersedlar i en liten
nattsäck, som jag kunde hära i händerna, och jag var
oafbrutet på min vakt. Min fars tystnad — den om-
ständighet, att han inte yttrade något vidare om grefvens
anbud — öfvertygade mig om, att någon plan var upp-
gjord mot mig. Det var min fasta föresats att sky syn-
den, och jag bad till Gud om hjelp. Jag hade sett,
hvilket lif föraktade qvinnor förde, och mitt hjerta upp-
fyldes af bitterhet mot min far, ty jag såg ständigt bakom
honom den man, som kom mig att rysa. Under vår resa
var jag ständigt på min vakt. Jag vet inte, hur det
kom, men det föresväfvade mig som en lefvande verklig
het, att min far plötsligt skulle öfvergifva mig, och att
jag då skulle befinna mig allena med grefven på ett ställe,
der jag inte kunde undkomma honom. Jag trodde, att
Gud varnade mig; min mors stämma ljöd i min själ.
p<tmel Deronda. IG
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
