Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XX
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
242
»Det var mörkt, dä vi ankommo till Prag, och ehuru
gaslyktorna voro tända, var det svårt att urskilja folks
ansigten, medan vi äkte framåt gatan. Min far satt på
kuskbocken — han rökte nu alltid tobak -— och trots
mörkret gaf jag uppmärksamt akt på allt. Jag tror, jag
den gången såg skarpare än jag någonsin sett förut; den
förunderliga klarheten i min själ tycktes hafva fortplan-
tat sig till min yttre personlighet. Jag plägade eljest
inte lägga synnerligt märke till ansigten och gestalter på
gatan; men denna afton såg jag på alla, och då vi foro
förbi ett stort hotell, råkade jag kasta en blick på ryggen
af en person, som inträdde der — ljuset från en stor
gaskandelaber ett godt stycke derifrån föll på honom.
Jag igenkände mannen -— innan han ännu vändt ansigtet
till mig, visste jag hvem det var. Vår Herre hjelpte
mig. Jag är öfvertygad om, att vår Herre hjelpte mig.
Jag sof inte den natten. Jag tog på mig mina simplaste
kläder — den kappa och hatt, jag allt sedan dess burit
— och jag satt och väntade pä, att det skulle bli dager
och att porten skulle öppnas. Någon af gästerna steg
upp mycket tidigt — klockan fyra — för att begifva
sig till bangården. Detta ingaf mig mod. Jag smög
mig ut med min lilla nattsäck under kappan, och ingea
gaf akt på mig. Jag hade redan länge studerat rese-
handboken för att skaffa mig upplysning om, hvilken väg
jag borde färdas för att komma till England, och innan
solen gått upp, följde jag med bantåget till Dresden.
Då gret jag af glädje. Jag visste inte, om mina pengar
skulle räcka till, men jags hoppades det. Jag kunde
sälja sakerna i min nattsäck och mina små örhängen och
nöja mig med att äta tort bröd. Det enda, jag fruktade
för, var, att min far skulle följa efter mig. Men jag
rastade icke någonstädes. Jag reste och reste och åt
endast då och då litet bröd. Då jag kom till Brusse],
insåg jag, att jag inte hade pengar nog, och jag sålde
allt, hvad jag knnde sälja; men der hände mig någon-
ting märkvärdigt. Då jag stack handen i fickan på min
kappa, fann jag en half napoleond’or. Medan jag fun-
derade på, hur den kunnat komma dit, erinrade jag mig,
att på vägen från Cölu en ung arbetare suttit midt emot
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
