Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XX
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
244
ting annat, än skådade framåt mot den stund, då jag
skulle återfinna min mor, och nu stod jag der — i en
främmande verld. Alla, som sågo mig, måste hysa dåliga
tankar om mig, och jag måste sälla mig till tiggarne.
Jag stod på bron och blickade framåt floden. Folk kom
gående till en ångbåt. Många af dem tycktes vara fattiga,
och det föreföll mig, som om det skulle vara en lättnad
att komma från gatorna; kanske skulle ångbåten föra
mig till ett ställe, der jag snart kunde vara i ensamheten.
Jag hade ännu några pence qvar, och jag köpte ett bröd,
då jag gick om bord. Jag behöfde litet tid och litet
styrka för att tänka på lif och död. Hur kunde jag
lefva? Och nu föreföll det mig igen, att om jag någon-
sin skulle återfinna min mor, så vore döden den enda
vägen till henne.
»Jag åt för att få styrka att tänka. Ångbåten satte
mig i land någonstädes vid floden — jag vet inte hvar
— och det var sent på aftonen. Jag fann några stora
träd ett stycke från landsvägen, och under dem satte
jag mig ned, för att der tillbringa natten. Jag måste
ha somnat, ty när jag vaknade var det morgon. Fåg-
larne qvittrade, rundt omkring mig lågo daggperlor, och
jag kände mig så kall och så ensam. Jag steg upp
och gick ett långt stycke utmed floden och vände sedan
åter om.
»Det fans intet skäl, hvarför jag skulle gå ät något
håll. Yerlden omkring mig förekom mig som en dröm-
syn, som ilade förbi, medan jag stod stilla med mina
qval. Mina tankar voro starkare än jag; de stormade
fram och tvungo mig att genomgå hela mitt lif från begyn-
nelsen; alltsedan jag bortfördes från min mor, hade jag
känt mig till mods som ett förskjutet barn, upptaget
och begagnadt af främmande personer, som icke frågade
efter, hvad mitt lif var för mig, utan endast hvad jag
kunde göra för dem. Det hela förekom mig som en
tröttande ökenvandring — som om jag tvungits att gå
till någon lustbarhet, utan att vänta mig något nöje deraf.
Och nu var det ännu värre. Jag var återigen ensam
och förskjuten, och jag fruktade för, att någon främ-
mande skulle gifva akt på mig och tala till mig. Jag
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
