Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - I
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
4
runno utför mrs Davilows kinder. »Lägg det inte på sin-
net. Jag skall ta mig för något. Jag skall egna mig åt
någon verksamhet. Allt skall reda sig med tiden. Det
såg värre ut, derför att jag var borta. Seså! Du måste
vara glad, derför att jag är här.»
Gwendolen menade hvart ord, hon sade. De med-
lidsamma, ömma känslor, som nu öfverväldigade henne,
frambesvuro hela hennes förmåga att fatta ett ädelt be-
slut, och de sjelfförtröstande planer, som dunkelt föresväf-
vat henne under resan, framträdde nu med större bestämd-
het. Med ens tycktes hon få klart för sig, att hon skulle
kunna »egna sig åt någon verksamhet». Det var ett af
hennes bästa ögonblick, och den ömma modern glömde
allt annat 6’ch såg på henne, som om hon varit ett öfver-
jordiskt väsen.
»Gud välsigne dig, mitt söta, innerligt älskade barn!»
sade hon. »Jag kan nog vara lycklig, om du kan det.»
Men senare på dagen kom ebben; de gamla, slippriga
klipporna, de gamla, med tång bevuxna ställena blefvo åter
synliga. I början — när den ohyggliga färden var slut — var
det ju dock Offendene, som Gwendolen återkommit till och
der hon ännu fann sig omgifven af allt, som erfordrades
för hennes personliga beqvämlighet; det var stilla i det
stora, rymliga huset, medan hon hvilade sig; all den lyx,
hon var van vid i sin toilett, ombesörjdes, utan att hon
behöfde bekymra sig derom, och en liten bricka med de
rätter, hon mest tyckte om, bars in till henne på hennes
rum. Hon hade nämligen sagt: »håll dem allesamman
borta från oss i dag, mamma. Laga, att du och jag få
vara ensamma.»
Då Gwendolen kom ned i salongen, frisk som en
svan, som nyss dykt upp ur vattnet, och satt lutad mot
kuddarna på kanapén bredvid modern, hade deras olycka
ännu icke berört henne med sin andedrägt. Hon kände
sig i stånd till att höra allt och sade i en lugn och be-
slutsam ton:
»Hvad har du egentligen tänkt att göra, mamma?»
»Ack, mitt barn, det första vi måste göra, är att
flytta härifrån. Lyckligtvis vill mr Haynes lika gerna
hyra huset nu, som då vi hyrde det. Lord Bracken-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
