Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - II
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
18
er kritik öfver min operette, så bör ni inte lägga på
sinnet min kritik öfver er häftighet.»
»Men jag lägger den på sinnet. Ni vill, att jag
skulle hafva funnit mig i hans okunniga, oförskämda
yttrande om »blott och bart en niusikus» utan att lära
honom, hvad hans frid tillhörde. Jag skall med tålamod
höra mina gudar hädas och mig sjelf förolämpas! Meu
jag ber om förlåtelse; det är omöjligt, att ni skulle kunna
uppfatta saken ur samma synpunkt som jag. Till och
med ni kan inte förstå en konstnärs vrede; i er tanke
tillhör han en annan kast.»
»Det är sant», sade Catharina med ett uttryck af
varm känsla. »Han tillhör en kast, som jag blickar upp
till — en annan kast än jag.»
Klesmer, som suttit vid ett bord och genomsett
några partiturer, sprang upp och gick ett litet stycke
längre bort, hvarefter han sade:
»Det var ett högsint yttrande — jag är er tacksam
derför. Men detta oaktadt är det bäst, att jag beger mig
härifrån. Jag har på fullt allvar beslutit mig för att
resa. Ni kan reda er förträffligt utan mig. Er operette
är på hjul — den kommer att gå af sig sjelf, och den
der mr Bults sällskap passar för mig ungefär »wie die
Eaust auf s Auge.» Jag försummar mina engagement.
Jag måste resa till S:t Petersburg.»
Hon svarade icke.
»Ni medger ju, att det är bäst att jag beger mig
af?» sade Klesmer i en något retlig ton.
»Ja, om era göromål och era böjelser mana er att
resa, så hör ni göra det. Jag kan endast undra på, att ni
gått in på att skänka oss så mycket af er tid förlidet år.
Ni måste vara tredubbelt så intresserad af att vistas på
något annat ställe. Jag har aldrig uppfattat ert samtycke
att komma till oss annorlunda än som en uppoffring.»
»Och hvarför skulle jag göra en sådan uppoffring?»
sade Klesmer, i det han satte sig ned vid pianot och
vidrörde tangenterna, så att de så sakta som ett aflägset
eko återgåfvo en melodi, som han satt till Heines: »Ich
hab dich geliehet und liebe dich noch.»
»Det är just gåtan», sade Catharina, och det låg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
