Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - II
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
20
dessa ord, ungefär det samma som en qvinnas spräng
från däcket på ett strandadt skepp ned i räddningsbåten.
»Det skulle vara för svårt — omöjligt — ni skulle
inte kunna genomdrifva det. Jag mottager ej detta offer.
Det skulle anses som en mesallians för er, och jag skulle
bli utsatt för de värsta beskyllningar.»
»Är det beskyllningarna ni är rädd för? Jag är
inte rädd för något annat, än att vi skulle gå miste om
att tillbringa vårt lif tillsammans.»
Det afgörande ordet var uttaladt; det var intet tvif-
vel om, bvilket mål de båda sträfvade att uppnå; det
var endast fråga om, på hvad väg, de skulle komma dit,
och Catharina beslöt att följa den rakaste. Hon gick
till sin far och mor i biblioteket och sade dem, att hon
lofvat Klesmer att gifta sig med honom.
Mrs Arrowpoints sinnesstämning var beklagansvärd.
Hon önskade naturligtvis det bästa af allt; hon ville der-
för icke allenast känna sig intaga en högre literär stånd-
punkt än. de damer, hon umgicks med; hon ville också
i alla sociala förhållanden stå på jemnhöjd med dem. Så
länge hon betraktade Klesmer som en beskyddad musikus,
voro hans egenheter behagliga och gjorde ett angenämt
intryck, men ^ då hon plötsligt nödgades betrakta .honom
s- som måg, påträngde sig henne genast en pinsam känsla
a i\ad. verlden skulle säga. Och den stackars damen
a e varit van att framställa sin Catharina som ett mönster
al förträfflighet.
I första hettan glömde hon allt, utom sin vrede, och
valde just icke sina ord.
»Om Klesmer understått sig att fria till dig, så
skall dm far piska honom ut ur huset. Men så tala då,
Arrowpoint!»
Fadern tog cigarren ur munnen och sade med allt
et eftertryck, som omständigheterna kräfde: »det går
aldrig an, Carin!»
>><rar an’l:>> utbrast mrs Arrowpoint, »hvilken men-
niska, som har sina sinnen i behåll, har väl kunnat före-
sta sig nagot sadant? Du kunde lika gerna säga, att
e mte går an att förgifta och strypa. Det är en ko-
mec 1 u sPelar, Catharina, eller också är du stormtokig.»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
