Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - III
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
29
onde ställning, och derför tänkte jag —* om ni tror,
att jag skulle duga dertill» — Gwendolen biet’ i detta
ögonblick litet mer nervös — »att jag borde försöka att
bli en sångerska — att jag således också borde söka
lära mig att sjunga.»
Klesmer lade ner sin hatt på pianot och korsade
sina armar, liksom för att samla sina tankar.
»Jag vet», fortfor Gwendolen, i det bon ömsom
bleknade, ömsom rodnade, »jag vet, att min sångmetod
är mycket bristfällig, men jag liar blifvit illa undervisad.
Jag skulle kunna få en bättre undervisning; jag skulle
kunna studera. Och ni förstår nog min önskan: att vara
sångerska och på samma gång skådespelerska, liksom
Grisi, ty detta förlänar en vida högre ställning. Natur-
ligtvis vill jag gcrna intaga en så hög rang som möjligt.
Och jag förlitar mig på ert omdöme. Jag är säker på,
att ni skall säga mig sanningen.»
Gwendolen hade liksom ett slags öfvertygelse, att
nu,1 då hon så allvarligt vädjade till Klesmer, skulle hans
omdöme utfalla fördelaktigt.
Ännu allt jemt sade dock Klesmer icke ett ord. Han
drog hastigt af liandskarne, kastade dem i sin hatt,
satte händerna i sidan och gick till andra ändan af rum-
met. Det gjorde honom innerligt ondt om flickan: han
önskade lägga band på sin tunga. Då han åter vände
sig om, såg han på henne med en mildt forskande blick
och en lindrig rynkning på pannan och sade hastigt,
men med blid stämma: »ni har förmodligen aldrig haft
tillfälle att närmare lära känna konstnärer och deras lif
— med konstnärer menar jag sångare och skådespelare?»
»Nej», sade Gwendolen, utan att låta bringa sig i
förlägenhet genom denna hänvisning på ett sakförhållande,
som var . något som föll af sig sjelft i en dittills väl-
bcrgad ung dams lefnadshistoria.
»Ni är — förlåt», sade Klesmer, i det han åter
stannade vid pianot — »om jag skall kunna bilda mig
ett omdöme i ett ämne som detta, måste allt tagas med
i beräkningen — ni är kanske tjugu år?»
»Jag är tjuguett år», sade Gwendolen, som begynte
bli litet rädd. »Tror ni jag börjar bli för gammal?»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
