Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - III
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
39
sitt torftiga lifsuppehälle, och de förolämpningar, lion
kommer att bli utsatt för, äro så beskaffade, att jag iokc
vill tala om dem.»
»Jag önskar att vara oberoende», sade Ghvendolen,
som var djupt sårad och gjorde sig en oredig föreställ-
ning om, att det i Klcsmers yttrande låg något förakt
för henne. »Detta var orsaken, hvarför jag frågade er,
om jag inte strax skulle kunna erhålla ett engagement.
Naturligtvis kan jag inte veta, huru det går till på
teatrarna. Men jag trodde, att jag på det sättet skulle
kunna förskaffa mig en oberoende ställning. Jag har
inga pengar och jag vill inte mottaga lijelp af någon.»
Hennes sårade stolthet kunde icke lugna sig, förrän
hon fått gifva denna förklaring. Det var odrägligt för
henne, att Klesmer skulle kunna tro, att hon Väntat an-
nan lijelp af honom än ett råd.
»Det är hårda ord för era vänner», sade Klesmer,
hvars ton nu återfick den mildhet, han inlagt i den vid
början af samtalet. »Jag har vållat er smärta, men detta
var oundvikligt. Jag var förpligtad att hålla sanningen,
’»den osminkade sanningen för era ögon. Jag har inte
sagt — och jag vill inte säga — ni gör orätt i att
välja den hårda, branta väg, på hvilken den måste van-
dra, som sträfvar att bli konstnär. Ni måste jemföra
dess svårigheter, med svårigheterna på en annan, min-
dre äfventyrlig, mera privat lefnadsbana, som står er
öppen. I fall ni fattar detta modigare beslut, så an-
håller jag om tillåtelse att trycka or hand i kraft af vårt
inbördes frimureri, som förpligtar oss alla till konstens
tjenst äfvensom till att tjena henne genom att hjelpa
hvarje medtjenare.»
G-wendolen teg och såg åter på sina händer. Hon
kände sig icke det minsta böjd för att fatta det beslut,
som skulle nödga henne att antaga hans anbud, och sedan
Klesmer väntat en eller ett par minuter, fortfor han med
ökadt allvar:
^»Der det finnes en pligt att hjelpa, måste det
också ^ finnas en pligt att mottaga hjelpen. Här är
’nte fraga om någon personlig tacksamhetsskuld. Och efter
som vi nu tala om praktiska angelägenheter, så ursäkta,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
