Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - III
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
40
om jag tillåter mig att i förtroende för er omnämna en
sak, som rör mig sjelf. Jag väntar att någonting skall
inträffa, som kommer att göra det lätt för mig att söka
bereda o§> ett tillfälle att erhålla undervisning och att bo
i London — naturligtvis tillsammans med er familj —
utan att ni behöfver hysa något bekymmer i detta hän-
seende. Om ni besluter att slå er på konsten som ett
brödstudium, beliöfver ni till en början endast egna er åt
studiet, brödet skall det nog bli råd för. Den händelse,
jag syftar på, är mitt giftermål — jag ber er att betrakta
detta meddelande som gifvet i största förtroende — mitt
giftermål med miss Arrowpoint, hvilket bör förläna mig
mer än dubbelt så stor rättighet att fordra, att ni skall
förlita er på mig som på en vän. För henne kommer er
vänskap att betydligt hafva stigit i värde, om ni besluter
att egna er åt ett så högsint sträfvande.»
Crwendolens ansigte hade blifvit blossande rödt. Att
Klesmer skulle gifta sig med miss Arrowpoint, förorsa-
kade henne ingen öfverraskning, och under andra förhål-
landen skulle det hafva roat henne att i hast föreställa
sig de uppträden, som måste hafva egt rum i Quetcham.
Men hvad som nu uteslutande upptog hennes tankar och
uppfylde hennes fantasi, var det panorama af hennes när-
maste framtid, som Klesmers ord upprullat för henne.
Tanken på att få miss Arrowpoint till beskyddarinna
gjorde bilden ännu mera frånstötande. Klesmers anbud
att hjelpa henne förekom henne som en ny kränkning efter
det förödmjukande omdöme, han fält om hennes förmåga.
Hans ord kade verkligen gifvit ett djupt styng åt hennes
sjelfförtroende och de pinade henne som ett blödande sår.
Tanken på att framställa sig inför andra domare förgif-
tades nu af farhågan, att de kunde blifva lika stränga,
att de icke heller! skulle vilja erkänna den talang, hon
var medveten om att ega. Men hon beherskade sig och
steg upp från sin stol, innan lion svarade. Det tycktes
naturligt, att hon skulle besinna sig. Hon gick fram till
pianot och såg tankspridt på notbladen, medan hon vok
ihop hörnen på dem. Slutligen vände hon sig till Klesmer
och sade med något så när sin vanliga, stolta och lugna
min, som dittills icke varit synlig under samtalet:
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
