Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - III
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
42
andra och hade icke längre den medfödda känslan, att
det fans orsaker, hvarför hon ieke skulle förbises, knuffas
och puffas, kort sagdt, behandlas som en passagerare af
tredje klassen. Hon rörde sig icke ur stället; hennes
tankar voro allt för tryckande och tunga dertill; hon ka-
stade sig i det skuggigaste hörnet af en soffa och pres-
sade fingren mot sina brinnande ögonlock. Hvart ord,
Klesmer sagt, tycktes liksom inbrändt i hennes minne,
såsom fallet är med de flesta ord, som framkalla en följd
af nya intryck och äro epokgörande för oss. Endast nå-
gra få minuter förut hvilade ett sjelfbelåtet småleende på
hennes läppar, då hon i obestämda drag för sig utmålade
en med hennes önskningar öfverensstämmande framtid; det
föreföll henne då, som om hon blott behöft ett år eller
så der omkring för att blifva sin tids mest prisade Julia,
eller — i fall Klesmer uppmuntrade hennes afsigt att
blifva en sångerska — för att mer gradvis intaga en
framstående plats i operan, medan hon, genom att då och
då uppträda, förtjenade pengar och skördade bifall. Hvar-
för icke? Hemma, i skolan, bland bekanta hade hon varit
van vid, att man erkände hennes medvetna öfverlägsenhet,
och hon hade lefvat i en sällskapsverld, der allt, från och
med simpel aritmetik till hög konst, är af det dilettant-
messiga slag, som antages endast derför icke uppnå full-
komligheten, emedan herrar och damer icke äro nödsakade
att göra mer än de behaga — eljest skulle de sannolikt
skrifva bättre böcker och visa sig som mera öfverlägsna
konstnärer än de, som verlden för närvarande är nödsa-
kad att hålla till godo med. De sjelfbelåtna S37ner, som
dårat henne, voro ingalunda någon dårskap, hvartill icke
äfven andra kunnat göra sig skyldiga, och hon hade åt-
minstone handlat någorlunda förnuftigt, då hon rådfrågat
en person, som bäst förstod sig på saken och minst var
fallen för att smickra henne. Då hon frågade Klesmer
om råd, hade hon likväl snarare låtit leda sig af en tro
på hans dolda beundran för henne än af någon lust
att få höra några mer ogynnsamma omdömen, än de,
som kunnat ligga dolda i hans obetydliga invändningar
mot hennes sång; och den sanning, hon begärt att få
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
