Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - IV
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
46
med de gröna ooli gula tapeterna ständigt för ögonen?
Och det till på köpet utan mig?»
»Det är åtminstone någon tröst, att inte du oekså,
min älskling, skall nödgas fördraga det.».
»Om det inte vore för det, att jag måste förtjena
litet pengar, skulle jag hellre vilja vara der än gå och bli
guvernant.»
»Gör dig inte på förhand så grufliga föreställningar
om saken, Gwendolen. När du kommer till biskopsgården,
blir du omgifven af all möjlig lyx, och det är ju något,
som du alltid satt värde på. Du skall inte finna d.et så
pinsamt som att gå upp och ned för dessa branta, smala
trappor och höra stenkärlen skrälla i köket och småflickorna
prata.»
»Det förekommer mig som en elak dröm», sade Gwen-
dolen häftigt. »Jag kan inte fatta, hur onkel kan låta
dig flytta in i ett hus sådant som detta. Han borde ha
vidtagit några andra åtgärder.»
»Var inte obillig, kära barn! Hvad skulle han kunna
ha gjort?»
»Det borde ha varit hans sak att utfundera. Det
synes mig vara en bra kuriös verld, då personer i vår
ställning med ens kunna sjunka så lågt», sade Gwendolen,
som tycktes vara förtrolig med andra verldar, hvilka voro
konstruerade på ett för hennes framtid angenämare sätt.
At-j. hon yttrade sig så, var en följd af den sinnes-
stämning, som framkallats hos henne af de bedröfliga om-
ständigheterna; hon kunde på ett mera passande sätt tala
om de olyckor, som drabbade andra menniskor, ehuru hon
alltid snarare bemödade sig att uttrycka sig snillrikt än
ädelt — en omständighet, som borde ihågkommas såsom
en ursäkt för hennes ord, som för det mesta icke voro
så illa menade, som de läto.
Trots den grymma svedan af de sår, som tillfogats
henne, erfor hon dock en viss ånger öfver sitt beteende,
då hennes onkel och hennes tant mottogo henne med större
kärlek och deltagande, än de någonsin förut visat henne.
Hon kunde icke undgå att känna sig slagen af den vär-
diga gladlynthet, hvarmed de talade om de nödvändiga
besparingarna i sitt lefnadssätt och med hänseende till sina
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
