Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - IV
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
söners uppfostran. Mr Gascoignes redbara karakter, som
under gynnsamma verldsliga förhållanden ieke kunnat fram-
träda i sin fulla dager — liksom qvinnans poetiska skön-
het icke sällan skämmes genom fordringarna af ett smak-
löst mod — visade sig på det fördelaktigaste under denna
plötsliga förminskning af hans inkomster. Beslutsam och
metodisk som han var, hade han icke blott gjort sig af
med sitt ekipage, utan ock sett efter, hvilka af hans
gamla kläder ännu skulle kunna vara användbara, hade
upphört att äta kött till frukost och att prenumerera på
sina tidskrifter och hade tagit Edwy ur skolan och be-
gynt att sjelf läsa med alla gossarne samt ordna hela hus-
hållet på så sparsam fot som möjligt. För alla sunda
naturer har sparsamheten sitt behag, och pastorns ande
hade utbredt sig öfver hela familjen. Mrs Gascoigne och
Anna, som i pappa alltid sågo sitt ideal, saknade verk-
ligen ingenting för sin egen del och hyste den uppriktiga
öfvertygelsen, att det bedröfligaste i de förluster, som drab-
bat familjen, var den förändring, som måste inträda i mrs
Davilows och hennes barns omständigheter.
Nu först gaf den förtrytelse Anna å Kex’ vägnar
kände, vika för det deltagande Gwendolen väckte hos
henne, och mrs Gascoigne var benägen för att hoppas,
att olyckan skulle utöfva en helsosam verkan på hennes
systerdotter, och ansåg det icke nödigt att medelst bittra
utlåtelser öka donna verkan. De hade båda ifrigt fun-
derat på, hur de af det förråd, som fans på prostgården,
skulle kunna skalfa gardiner och jalusier till det lilla huset,
men hade med mycken grannlagenhet låtit dessa saker
träda i bakgrunden oeh strax endast talat om Gwendo-
lens resa och den tröst, det var för hennes mor, att hafva
henne hemma igen.
Det fans således ingenting, som kunnat berättiga
Gwendolen att utsträcka sin missbelåtenhet med tilldra-
gelserna till de personer, som omedelbart omgåfvo henne,
och hon kände sig manad till en lifligare uppmärksamhet,
alldeles som genom ett kommandoord, som alla andra åt-
lydde, då hennes onkel i en välvillig, men fast ton be-
gynte att tala till henne om den möda, han gjort sig för
att skaffa henne en plats, som erbjöd så många fördelar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
