Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - IV
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
53
rya.
a
nersta väsen, och när hon drömde om att blifva hjel-
tinna vid ett spelbord, var det under den förutsättningen,
att ingen derför skulle behandla henne med mindre akt-
ning eller tillåta sig att se på hehne med en ironisk
blick, såsom Deronda gjort. Att man omhuldade henne
och kelade med henne och ända intill de minsta små-
saker rådfrågade hennes tycken hade i hennes lif varit
någonting lika naturligt, som att hon skulle ha föda och
kläder, och äfven utan en sådan varning som Elesmers,
skulle hon icke ansett det för någon angenäm frihet att
såsom ett ensamt fruntimmer vara beroende af främ-
lingars tvetydiga höflighet. Då föreföll henne dock den
biskopliga straffanstalten på långt när icke så vedervär-
dig, ehuru hon äfven der säkerligen icke kunde påräkna,
att man skulle kela med henne eller rådfråga hennes
tycken. Hennes knot mot den hårda nödvändighet, som
drabbat just henne företrädesvis — henne, som alla om-
ständigheter förenat sig om att förbereda på något helt
annat — minskades icke, utan ökades snarare hvar
timme som upptogs af tanken på, hvilken hennes lott
kunnat vara och hvilken den i verkligheten skulle blifva.
Familjesorgerna, tänkte hon, voro lättare att bära för
alla andra än henne sjelf — till och med för stackars
mamma, ty hon hade ju aldrig varit i stånd att glädja
sig åt lifvet. Att åter hoppas, att, om hon mottog
platsen hos Momperts och var tålmodig en tid, sakerna
kunde taga en bättre vändning — detta skulle, efter allt
som händt, vara en galenskap; hennes talanger, så tyck-
tes det, skulle aldrig komma att erkännas som någonting
utmärkt, och det fans icke någon enda punkt, i hvilken
verkligheten tycktes öfverensstämma med hennes önsk-
ningar. Somliga vackra flickor, som läst romaner, hvari
till och med tarfliga guvernanter äro föremål för allas
hyllning och erhålla äktenskapsanbud, kunde hafva tröstat
sig med att öfverflytta sådana skildringar till sin egen
framtid; men till och med om G-wendolens erfarenheter
ledt henne till att betrakta kärleksförklaringar och gifter-
mål som ett Elysium, var hennes hjerta allt för betryckt
af hvad som var henne nära, både i det förflutna och det
tillkommande, för att hon skulle kunnat göra sig så vid-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
