Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - IV
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
förmå sig att visa intresse för möbleringen af det rysliga
lilla huset.- Miss Merry hade stannat qvar för att hjelpa
till vid flyttningen, ty det var just något, som sådana
personer som Joeosa äro roade af. Mrs Davilow måste
göra ursäkter, för det hon icke ville visa sig ens då, när
Anna kom för att helsa på henne. Det lugn, Gwendolen
lofvat sig sjelf att iakttaga, hade nämligen urartat till-
en sjuklig håglöshet; hon tänkte: »jag lär väl med ti-
den bli tvungen att förställa mig; men hvarför skulle
jag göra det redan nu?»
Modern gaf med tyst bedröfvelse akt på henne, och
som hon var van vid att behandla henne med undfallande
ömhet, begynte äfven hon att tänka, hvad hon inbillade
sig, att hennes dotter tänkte, och önska, att allt måtte
gå hur som helst, blott det funnes någon möjlighet för
henne att göra sin dotter mindre olycklig.
En dag, då hon var i den svarta och gula säng-
kammaren och hennes mor uppehöll sig der under före-
vändning att öfverse och ordna Gwendolens klädespersed-
lar, sprang hon plötsligen upp och hemtade skrinet, hvari
hon förvarade sina smycken.
»Mamma», begynte hon, i det hon lät blicken glida
öfver det öfversta lagret, »jag hade glömt de här sakerna;
hvarför påminde du mig inte derom? Se till, att du får
dem sålda. Det måtte väl inte kosta på dig, att vi göra
oss af med dem? Du har gifvit mig allt sammans för
länge sedan.»
Hon lyfte upp det öfre facket och såg ned i den
understa afdelningen af skrinet.
»Om vi kunna hjelpa oss dem förutan, mitt älskade
barn, så skulle jag helst vilja bevara dem åt dig», sade
mrs Davilow, i det hon satte sig bredvid Gwendolen med
en viss känsla af lättnad i anledning deraf, att hon be-
gynte att tala om någonting. Förhållandet dem emellan
hade börjat blifva alldeles omvändt. Det var nu modern,
som försökte uppmuntra dottern. »Men hur kommer det
sig, att du lagt hit den här näsduken?»
Det var näsduken med det afslitna hörnet, hvilken
Gwendolen kastat i skrinet till sammans med turkos-
halsbandet.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
