- Project Runeberg -  Daniel Deronda / Andra delen /
88

(1878) [MARC] Author: George Eliot Translator: Magnus Alexander Goldschmidt
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - VII

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

S S
och sågo på hvarandra i samma ställning. Hade någon-
sin det lycksaliggörande »ja,» mottagits på ett sådant sätt?
Grandcourt var mycket belåten med att sålunda stå på af-
stånd från henne och iakttaga den afmätta hållning, som
ålades honom af någonting oförklarligt i Gwendolens sätt
att skicka sig och som förbjöd all förtrolighet.
Men han lade slutligen ifrån sig sin hatt och gick
fram och fattade hennes hand; han tryckte den blott helt
lätt till sina läppar och släppte den sedan. Hon ansåg
hans beteende röja en fulländad gentleman och kände sitt
sinne så lättadt, att hennes gamla, öfvermodiga skalkak-
tighet nästan började återkomma. De förpligtelser, hennes
ja ålade henne, voro för ögonblicket så obetydliga, att in-
genting fans, som kunnat förmörka den inträdda förbätt-
ringen i hennes framtidsutsigter; hennes tankar sysselsatte
sig uteslutande dermed, att hon var befriad från att an-
taga platsen hos Momperts, och att hennes mor var be-
friad från att flytta in i Sawyers Cottage. Hon drog på
munnen i en lycklig sinnesstämning och sade: »vill ni inte
helsa på mamma? Jag skall hemta henne.»
»Låt oss vänta litet», sade Grandcourt i sin favorit-
ställning, det vill säga med venstra pekfingret och tummen
i vestfickan och strykande sina polisonger med den högra
handen, medan han stod i närheten af Gwendolen och såg
på henne — icke .olik en ung herre, som på en soiré
haft den lyckan att presenteras för en ung dam, med hvil-
ken han längtat att göra bekantskap.
»Har ni någonting vidare att säga mig?» frågade
Gwendolen muntert.
»Ja — fast jag vet, att ni finner det rysligt tråkigt
att höra på, hvad folk har att säga er.»
»Inte när de säga sådant, som jag tycker om att
höra.»
»Skulle ni finna er oangenämt berörd, om jag frå-
gade er, när vårt bröllop kan stå?»
»Ja, i dag tror jag nog, att det skulle förefalla mig
obehagligt», sade Gwendolen, i det hon trotsigt knyckte
på nacken.
»Nå, det får väl vara då för i dag; jag skall inte
förnya min fråga förrän i morgon. Besinna er derpå,

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun May 11 01:29:48 2025 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/deronda/2/0096.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free