Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - IX
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
112
kysser mig under örat.» — Hon satte sig åter, skämt-
samt småskrattande, men under hela tiden kände hon sitt
hjerta klappa af en obestämd farhåga: det stod henne ej
längre fritt att gäckas med honom, som hon gäckats med
stackars Rex. Hennes sinnesrörelse förekom honom nästan
som ett slags komplimang mot honom, och han tillät sig
inga vidare öfverträdelser.
Denna dag hindrade ett duggregn dem att rida. ut,
men som ersättning kom ett paket från London, och mrs
Davilovv hade just gått ut ur rummet, efter att hafva
burit in de vackra, af Grandcourt bestälda sakerna för
att låta dem beundras af sin dotter. De lågo kringsprid-
da på borden, och i detta ögonblick njöt Gwendolen rik-
tigt af de glänsande lefnadsförhållanden, hvari hon befann
sig. Hon lät händerna sjunka ned på knäet och frågade
med en täckt skälmaktig min:
»Hvarför är morgondagen den enda dagen?»
»Derför att den nästa är den första jagtdagen», sva-
rade Grandcourt.
»Och dagen derefter?»
»Måste jag resa bort på ett par dagar. Det är för-
tretligt — men jag skall resa bort den ena dagen och
komma tillbaka den följande.» Grandcourt, som varsebiet
en förändring i hennes ansigte, drog fram handen, som
han hållit mellan sina knän, lade den i hennes hand och
sade: »har ni något emot att jag reser bort?»
»Det kan inte hjelpas, om jag också skulle ha något
deremot», sade Gwendolen kallt. - Hon motstod till det
yttersta frestelsen att säga honom, att hon anade, hvart
han ämnade begifva sig — frestelsen att lätta sitt hjerta
och rent ut säga honom sina tankar.
»Jo, bevars, det kan det», sade Grandcourt, i det
han omslöt hennes hand med sin. »Jag skall skjuta upp
resan. Och jag skall resa på natten, så att jag blott be-
liöfver vara borta en dag.» Han trodde sig känna or-
saken till, hvad han inom sig kallade ett litet anfall af
elakt lynne, och hon föreföll honom i detta ögonblick
synnerligen förtjusande.
»Nå, låt bli att uppskjuta resan och res om natten»,
sade Gwendolen, som märkte, att hon kunde befalla öfver
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
