Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - IX
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
7)
lier~rY
Qj±.
a
liönom och i denna bestämda ton fann ett aflopp för sin
uppretade sinnesstämning.
»Ni kommer således till Diplow i morgon?»
»Ja, om ni önskar det», sade Gwendolen högdraget
och likgiltigt. Hennes tankar hade varit så upptagna af
annat, att hon icke lagt märke till, att han höll hennes
liand i sin.
»Hur ni fruntimmer behandla oss, stackars karlar!»
sade Grandcourt med sänkt röst. »Vi komma alltid till
korta.»
: »Gör ni det?» sade Gwendolen i en frågande ton
och såg på honom med en mer naiv blick än vanligt.
Hon ville gerna tro, att detta tanklösa sladder var ett
sant uttryck af Grandcourts karakter, ty i så fall var
äfvon hennes handlingssätt rättfärdigadt. Hon var öfver-
tygad, att, om hon blott kände till allt, mrs Glasher skulle
befinnas vida mer klandervärd än Grandcourt. »Kommer
ni alltid till korta?»
»Ja. Ar ni så vänlig mot mig, som jag mot er?»
sade Grandcourt, i det han såg henne i ögonen med sin
plirande blick.
Gwendolen kände sig slagen. Hon var medveten om
att hafva mottagit så mycket, att hennes hersklyStnad
hämmades och förlorade sig i förnimmelsen, att hon, åt
hvilket håll hon än blickade, icke hade någon utväg att
vända om.. Det var, som om hon samtyckt’ till att stiga
upp i en vagn, der en annan höll tömmarne, och det låg
icke i hennes natur att springa ur den i hela verldcns
åsyn. Hon hade icke varit i okunnighet om förhållande-
na, då hon gaf sitt samtycke, och allt, hvad hon nu
kunde säga, var en bekännelse, att hon icke varit okun-
mS om dem. Hennes rätt att förklara sig var nu för-
lorad. Det enda, hon nu kunde göra, var att inrätta sitt
lif sålunda, att hon icke stack sönder sig på de aggande
samvetsqvalens skarpa törntaggar. Med ett slags inre rys-
ning förändrade hon beslutsamt hållning. Efter ett kort
uppehåll, under hvilket hon vändt bort ögonen, smålog
hon plötsligt och sade:
»Om jag vore lika vänlig mot or, som ni mot mig,
skulle det inte vara mycket bevändt med ert ädelmod;
Daniel Deronda. II, §
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
