- Project Runeberg -  Daniel Deronda / Andra delen /
114

(1878) [MARC] Author: George Eliot Translator: Magnus Alexander Goldschmidt
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - IX

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

114
del skulle inte vara så stort,’som det kunde vara, och
det är det nu.»
»Jag får således inte bedja om en enda kyss?» sade
Grandcourt, som fann sig i att betala ett högt pris för
detta nya sätt att göra sin kur, hvilket såsom en ange-
näm kontrast utgjorde en inledning till äktenskapet.
»Nej», sade Gwendolen med en trotsig niek.
Han lyfte hennes venstra hand till sina läppar och
släppte den sedan vördnadsfullt. Det var ögonskenligt,
att det var ett alltför svagt loford att säga om honom, att
han icke var obehaglig; han var nästan älskvärd, och hon
tyckte i detta ögonblick, att det icke var troligt, att hon
någonsin kunde hafva älskat en annan man högre än ho-
nom. Hans sjelfbeherskning gjorde på henne ett oför-
klarligt, välgörande intryck.
»A propos», sade hon, i det hon åter tog upp
sin sömnad, »äro några flere på Diplow än kapten Tor-
rington och hans fru? Eller lernnar ni dem ensamma
hemma?»
»Hon har en syster med sig», sade Grandcourt, med
sin tillstymmelse till ett småleende, »och der äro dess-
utom två herrar —- den ena af dem tror jag ni känner.»
»Ah, då har jag dåliga tankar om honom», sade
Gwendolen, skakande på hufvudet.
»Ni har sett honom i Leubronn — unga Deronda
— en ung man, som var i sällskap med Mallingers.»
Gwendolen kände sig till mods, som om hjertat
plötsligt gjort ett högt språng i hennes bröst, och hennes
finger, som försökte fasthålla sömnaden, blefvo alldeles
kalla.
»Jag har aldrig talat med honom», sade hon, rädd
för att någon synbar förändring föregått med henne. »Ar
han inte obehaglig?»
»Det kan jag just inte säga», svarade Grandcourt i
sin säfligaste ton. »Han har blott litet för höga tankar
om sig sjelf. Jag trodde, att han blifvit presenterad
för er.»
»Nej. Någon sade mig hans namn, aftonen innan
jag reste; det var alltsammans. Hvem är han?»

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun May 11 01:29:48 2025 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/deronda/2/0122.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free