Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - X
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
ras mammas vän — .ja, dä lian räckte mrs Glasher han-
den och derpå vände sig om för att lägga sin andra hand
på Henleighs hufvud, började denne energiske lille herre
att med knytnäfvarne bulta bort vännens arm. De små
flickorna funno sig blygt i att klappas under hakan och
kyssas, men modern fann det dock bäst att sända dem
alla ned i trädgården, der de snart tumlade om med
hundarne på den grusbclagda gångstigen.
»Hvarifrån kommer du?» sade mrs Glasher, då
Grandcourt lade bort hatt och öfverrock.
»Från Diplow», svarade han långsamt, i det han
satte sig midt emot henne och såg pä henne med en
ouppmärksam blick, som hon dock mycket väl lade
märke till.
»Då är du väl trött?»
»Nej, jag hvilade vid sammanbindningsbanans station
— ett ohyggligt hål. Dessa jernvägsresor äro alltid för-
dömdt tråkiga. Meu jag fick mig en kopp kaffe och en
cigarr.»
Grandcourt drog fram sin näduk, gned sig i au-
sigtet och såg, medan han stack näsduken tillbaka i fickan,
på sina korslagda knän och eleganta stöflar, alldeles som
det varit en främmande, som suttit midt framför honom,
och icke en qvinna, skälfvande af en spänd förväntan,
som hvarje ord af honom skulle förvandla till hopp eller
fruktan. Men i verkligheten var han upptagen af deras sam-
mankomst och funderade på, hvad resultatet deraf möjli-
gen skulle blifva.
»Jag väntade att se dig — det var så länge sedan
du låtit höra af dig. Jag kan väl tro, att veckorna synas
dig längre i Gadsmere än i Diplow», sade mrs Glasher.
Hon hade ett snabt, skärande sätt att tala, som tycktes öfver-
ensstämma med hennes ansigtsdrag, liksom en fiols ton
och klangfärg öfverenssfämmer med dess form.
»Ja», svarade Grandcourt i sin vanliga snöflande ton;
»men du fick väl ut pengar i banken?»
»Ja, bevars», sade helt kort mrs Glasher, brinnande
af otålighet. Det förekom henne, som om Grandcourt
förut alltid tagit mer notis om lienne och barnen, än
han gjorde denna dag.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
